och mina grannar sitter, i sin egen trädgård, och dricker öl. Och SKRATTAR. Högt! Så att jag hör det.
På en torsdag!!?!??! Så gör man väl inte i mellanmjölkens land?
Det finns folk som ska jobba imorgon...
Inte jag då, jag är ledig, men någon annan alltså.
Kanske paret i övre vänstra hörnet, de som stiger upp senast kl fem varje dag och hämtar tidningen. För så gjorde de när de var yngre och hade bondgård... Nu bor de i ett litet enplanshus tvärs över gräset från oss och mellan åtta och nio varannan dag ränsar den gamle mannen ogräs på framsidan av huset.
Jag och Oliver har många gånger undrat hur mycket ogräs det egentligen kan växa upp på 48 timmar....?
Sen har vi ju killen som bor direkt bredvid oss. Som fortfarande har juldekorationer uppsatta...

Ser ni? Det är en tygtomte som hänger i det där ljusnätet...
Den är säkert möglig som en gammal ost inuti....
Jag tror att det tog slut mellan honom och hans tjej strax efter jul, så jag antar att han tycker det kan hänga kvar. Det är ju snart jul igen, bara fyra månader nu.
Oliver säger att han är en tomte hela han.

Den här bilden gör mig så otroligt lycklig!! Nyckel är hemma igen!!!
Hur? Undrar ni säkert... Jo, jag har ju en lite smågalen mamma. De flesta som träffar henne får en "aha"-upplevelse, för de förstår mycket bättre hur jag har kommit att bli som jag är med en sån mamma. Den bästa mamman jag kunde få!
I alla fall. Min lilla mamma får sina idéer ibland och idag tyckte hon att hon och pappa skulle åka ut till reningsverket och leta efter nyckeln i lugn och ro. Sagt och gjort, med en lång pinne och ficklampa (trots att det var mitt på dagen) gick de ut i motionsslingan. Och HITTAR nyckeln!!
Jag kan inte riktigt fatta att de faktiskt hittade den... Men det gjorde de. Så nu behöver vi inte betala 3000kr för en ny nyckel, tyngden som föll från mitt hjärta är obeskrivlig.

Vad har jag mer hittat på idag? Jag lagade kalops till middag, på högrev. Det blev gott, men jag gjorde som vanligt för mycket, så nu har vi middag för fem igen till en annan dag. Vilket i och för sig är trevligt.

Den här solrosen fick Elin med dig från dagis tidigt i våras. Då var den knappt en decimeter hög. Och titta nu så lång den är. Vi går ut och tittar till den varje dag och ser hur den växer.
Mysigt att se Elins faschinering av att den växer för varje vecka som går.
Hur mår ni kära vänner?
Allt bra?