Ni är underbara, vet ni det? Så många krya-på-dig-meddelanden jag fått, mitt hjärta bubblar över av värme. TACK, för att ni tänker på mig och vill att jag ska bli bättre snabbt och ta hand om mig.

Jag har spenderat mycket tid att göra just det, ta hand om mig, smörja in mig med mjukgörande kräm över hela mig, från pannan ner till lilltån, jag brukar inte ha tid att vara SÅ noggrann. Jag har även övat Yoga, mediterat, läst, lyssnat på poddar och sovit. Det har varit ganska skönt, det har hållit mig ifrån att snurra ner mig i ett mörkt hål av saknad efter min lilla (och stora) älskling. Jag har chattat med en av mina kusiner i Canada och hittade då bilder på Elin från när hon var nyfödd....         

tänk att hon varit så här liten..... och tänk att Linnea varit en så stolt storasyster. Det är hon i och för sig fortfarande, hon avgudar sin lillasyster, men nu har ju Elin sin egen (väldigt starka) vilja och Linnea får känna på hur det är att bli utskälld av en fyraåring (det får vi alla, det är blandade känslor) och ibland vill man vara för sig själv, ha lite egen tid när lillasyster inte alltid sister som ett frimärke på sig. 

Så liten.....

Tillbaka till ämnet.... Jag fick göra en skiktröntgen igår. Jag skulle ligga helt stilla, inte röra en muskel, så självklart började det klia på näsan och i ögat så fort jag blivit inrullad i tunneln och de sprutat in kontrasten i armen. Och jag fick knipa riktigt hårt för att undvika att släppa ut en prutt, typiskt...

Har ni gjort en skiktröntgen någon gång?

Hur mycket kan det väsnas?

Som en byggarbetsplats i mitt huvud.

Idag när läkarna kom på rond så berättade de att allt såg normalt ut, de kan utesluta proppar, MS och tia attacker. Skönt! Nu ska jag snart till ögonspecialisten kl 13.30 och såvida de inte hittar något hemskt i ögat så får jag komma hem i eftermiddag. YAY!!!

Hoppas på en härlig solig helg att njuta av.

Kram till er alla.

Ni kan aldrig gissa var jag är!
Jag är inte hemma och inte på jobbet.
Här är en ledtråd

Och en till

Japp jag ligger på sjukhus.
SÅ tråkigt!
I måndags började det klia något fruktansvärt i mitt vänstra öga, det blev suddigt att se och som en mjölkvit hinna över ögat.
Jag är ju allergisk mot pollen så tänkte att det hängde ihop med det. På kvällen blev det lite värre, det svartnade för ögat. Bara i ett par sekunder, som en blinkning, sen var det ljust och jag kunde se igen, suddigt men det var ljust. Jag gick och lade mig och tänkte att allt skulle vara bra när jag vaknade igår morse.
Men njae, inte riktigt, det var fortfarande mjölkigt, suddigt och blev inte bättre efter att jag tvättat ögat.
Så jag ringde min vc, tänkte att jag skulle få ögondroppar, kanske en piratlapp (aarrgghhh)

Men ack nej..... jag blev skickad till ögonakuten, vilket var akutmottagningen i Ängelholm. Min underbara pappa satt där med mig, i tre timmar, sen sa jag till honom att åka hem, jag skulle ringa när jag var klar.
Men efter att ha träffat läkaren som gjorde lite tester, lyste mig i ögonen och kollade hur det var med balansen, fick jag beskedet att de ville behålla mig över natten och röntga huvudet.
Jaha, där lär de väl inte hitta mycket sa jag i ett försök att vara rolig.... de har säkert aldrig hört det förut...
Jag ringde Thomas, bad honom packa lite saker till mig, mina föräldrar hämtade väskan och kom hit med den.
Lite lustigt dock.... jag bad om deo, två böcker som låg på soffbordet, en svart tröja. Jag fick ingen deo, två andra böcker som låg på mitt sängbord och en grå kofta...

Men jag fick rena underkläder, macka och tandborste och tandkräm iallafall, och det är inte lätt eftersom jag läser minst fyra böcker samtidigt, så jag klagar inte på honom min kära make.
Jag fick komma upp på strokeavdelningen, den är helt ny och jag fick eget rum med badrum och tv. Ljuvligt!! Nästan som på hotell.
Jag fick lägga mig och somnade nästan genast. Kl tre blev jag sedan väckt för nya tester och medicin och sköterskan berättade att de hittat något på skallröntgen. Något som skulle kunna ?vara något?.
Så det där skämtet att man inte hittade något på röntgen av huvudet, det föll lite platt, inte så kul längre.
Idag ska jag antagligen göra en mr röntgen, jag är inte helt säker på vad det är, jag får fråga mamma som är sjuksköterska.
Så nu ligger jag här, väntar på läkaren, lite hungrig och har ont i huvudet. Ögat fortfarande suddigt men jag vill bara hem. Längtar efter min flicka, behöver hennes kramar, hennes doft i mina näsborrar, hennes fnitter som ekar mellan väggarna där hemma.
Jag hoppas verkligen att jag får komma hem idag, håll tummarna. Jag säger som David Batra: Det här var ju tråkigt

Vi började direkt med att anpassa oss till den Tjeckiska kulturen, man måste ju ta seden dit man kommer är vår inställning när vi reser.
Prag bjöd på varmt väder och härliga vindar, men vi kände oss ganska slitna efter en tidig morgon och en flygresa, så efter att ha ätit en traditionell tjeckisk gulasch i bröd drog vi oss till hotellet för att duscha och sova några timmar.

I fredags tog vi ett tåg till en by strax utanför huvudstaden som heter Kutna Hora. Där finns en ?benkyrka? som är ett kapell där en synskadad munk på 1500-talet samlade ben från 60000 skelett och gjorde konstverk av dem. Sägnen säger att han sen fick sin syn tillbaka.

Det är inget stort kapell, men mäktigt att se och inse att här ligger det ben från 60000 människor. På vissa skallben kan man se skador, att de förmodligen har blivit slagna med en hammare eller liknande. Det är både sorgligt, fascinerande och spännande att se. Vi valde att åka tåg istället för att åka på en guidad tur som skulle kosta 750 SEK, och trots att vi svettades ymnigt så var det kul att åka runt som en riktig invånare. Vi såg självklart till att fylla på vätskedepåerna rikligt.

Det är egentligen inte dyrt i Tjeckien, men vår svenska krona är väldigt svag nu så det är inte lika billigt som det var för sex år sen när jag var här förra gången. Öl är klart billigt, billigare än läsk.... så min kära make tog det på sig att hålla kostnader nere så mycket som möjligt eftersom att jag inte tycker om öl.
Jag älskar däremot Mojito eller Cuba Libre, och det kan också få tidigt på dagen. Vi har lullat runt med fåniga leenden på läpparna i dagarna tre, njutit till 300%

Nu sitter vi i lobbyn på hotellet, väntar på bilen som ska hämta oss och köra oss till flygplatsen. Vi ser fram emot att komma hem och krama barnen, vi har längtat efter de enormt, men semester är så härligt och välbehövligt. Att få sova utan att bli sparkad, längre än till kl 6 på morgonen, äta i lugn och ro utan stress, prata till punkt, tänka en tanke klart..
Vi har fått precis det, exakt vad vi önskade. Elin har haft det bra med mormor, morfar och farmor. När man får bilder som den här så blir man inte så orolig egentligen.

Något av det bästa jag vet med att bo i hus är att jag nu har trädgård och kan odla lite. Vår trädgård är inte gigantisk, det hade inte varit lönt att ta in en designer som skulle få den att vara mer ?levande?
Vi har gräsmatta, två pallkragar och ganska många krukor som jag fick för en oförskämt liten peng från Bjäre fyndtorg på Facebook.

Här blir det rädisor, detta är tredje året jag odlar dem, supergoda små och krispiga. Morötter har jag också provat i tre omgångar, första året blev de små, bleka och träiga, sen förstod jag att jag måste sätta dem med ett visst mellanrum mellan fröerna och sen gallra när de kommit en bit på väg. Förra sommaren fick vi några riktigt söta och knapriga morötter som smakade himmelskt, både färska och lätt kokade med smör på.
Det vattnas i munnen på mig bara jag tänker på det.

Här satte jag sallad, jag har sett på Facebook att man kan så nya grödor från ?skrutten? av frukt och grönsaker. Men jag vete tusan om det funkar.... kan detta vara ett litet salladshuvud som är på gång? Eller är det ogräs?
Jag har satt fröer också. Basilika, paprika, broccoli, persilja och tomat.

Basilikan har börjat ta sig, men jag hoppas ju såklart på fler och större blad innan jag flyttar över dem till en större kruka.
Broccolin, vad tror ni? Kommer den att visa sig?
Varje år köper jag myntaplantor och planterar, jag vill ha det i mojito som är så gott på sommaren....det var två år sen jag drack mojito sist. Men jag ska väl iallafall ha möjligheten, om andan faller på, att blanda till en svalkande drink.

Jordgubbar och smultron. I år satte jag dem tidigt så de ska hinna få bär innan augusti. För två år sen väntade jag för länge, fast det var ju inte helt fy skam att ha egna jordgubbar i augusti.
Nytt för i år är potatis, sallad och rödbetor.
Det är med spänning jag tagit mig ut i trädgården varje dag för att se om det hänt något.

Överst är rödbetor, underst sallad.
Och potatisen...som tydligen ska ?kupas? (ingen aning om vad det betyder)
Ansi som gör mina naglar förklarade att man lägger mer jord över potatisen när den börjar komma upp. Jahapp, nu har jag väntat och väntat på dessa plantor att våga sig ovanför markytan... och plötsligt så händer det.

Små små blad. Jag messade Ansi och frågade om jag skulle ?kupa? den. ?Ja gör det? säger Ansi.
?Nej, vänta tills vi kan se potatisen? säger Thomas, och skickade detta till mig.

Uhumm!
Jag kompromissade och kupade av dem, inte den andre. Så får vi se vad som händer....
Watch this space så att säga.
Thomas har flyttat på trädäcket vi hade på framsidan som vi inte använt på två år, nu ska vi ha det som grillplats. Vi ska inte ha ett utekök med rinnande vatten och sådär, men grillen ska ha sin bestämda plats och vi ska ha ett bord där också,

Elin kallar det för sin scen. Och ja, visst skulle vi kunna ha Ausås live här. (Undrar vilka tillstånd man måste ha för att få lov att ha underhållning mot betalning i sin trädgård...)
Nu är jag så trött att ögonen går i kors på mig, jag var ju vaken några timmar inatt... så det är snart dags för mig att krypa till kojs. Ingen sen uppesittarkväll för mig.
Godnatt

Klockan är halv två och jag sitter i mitt soffhörn, trött men oförmögen att sova. Katten ligger bredvid mig och tycker det är livet när någon klappar honom så här mitt i natten.

Jag tog den här bilden förra veckan, när det var ljust, han är verkligen en livsnjutare denna katt.
Det är natt mellan tisdag och onsdag men det känns som söndag, eftersom att det var röd dag igår och vi var lediga. I måndags var vi till våra vänner i Klågerup, de har precis flyttat in i sitt nybyggda hus så vi var på inspektionsbesök. Det kommer att bli ett fint område när det är helt färdigt.
I traditionell Valborgsanda var det kallt, blåsigt och vått, så vi höll oss inne, umgicks, pratade och njöt av att se barnen ha kul med varandra.

Jag borde gå och lägga mig, om fyra timmar ringer klockan och jag ska upp och jobba en hel lång dag. Ja, jag är nervös. Kämpar med att mota bort panikångesten och inte låta den sätta sina klor i mitt innersta.
Det går rätt bra, ögonen börjar kännas tunga nu, kanske bara en runda till med panda pop....