Alla inlägg under december 2016

Av ladivamaria - 31 december 2016 15:05

Så här på årets sista dag, när Sylvester har namnsdag, så blir nog alla lite filosofiska och poetiska, imorgon är vi bara trötta och kanske lite deppiga. Jag brukar iallafall vara lite "låg" på nyårsdagen, anledning okänd.
Jag har lagt mig för att vila en halvtimme innan våra gäster kommer, Elin sover, trött efter att ha blivit rastad av storasyster ute på lekplatsen

Om jag som vanligt ska reflektera lite över året som gått så får jag säga att det på mitt personliga plan varit ett fantastiskt år!
Att fylla 40 i januari var inte så hemskt som jag trodde, jag var i Göteborg med mina tjejer och hade en jättehärlig helg. I mars var jag och Oliver i New York. På midsommarafton blev jag friad till.
Året har även bjudit på härliga teaterbesök, tid med vänner och mycket tid till reflektion och tankar.
Där är jag inte färdig, antagligen blir jag aldrig färdig heller, men jag håller fortfarande på att lära känna mig själv, vilket både är kul och lite sorgligt att inte känna sig själv till 100% när man är 40 år...
Men intressant på så vis att jag fortfarande har en del av min resa kvar....
Vad funderar ni på idag?
Hur har erat år varit?
Bra?
Mindre bra?
Glädje?
Sorg?
Vilka reflektioner gör ni?

Ha en jättehärlig kväll och natt, var rädda om er.
Gott nytt år!

ANNONS
Av ladivamaria - 29 december 2016 21:23

Jo....det är det nog idag. Man hade ju kunnat hoppas att folk kunnat vara lite mer "chill" nu när julen är över och man har varit ledig...men folk är som yra höns. Blinkar höger och svänger vänster, kör ut från parkeringsplatsen utan att se sig för och blänger sen på mig som får ställa mig på bromsen...
Och gubben som står mitt mellan de två körfälten på Willys parkeringsplats och viftar åt mig att jag ska blinka när jag ska rakt fram....
Ja hu jeda mig...
Jag har spenderat förmiddagen hos mina föräldrar och hjälpt dem med det tekniska som är telefoner och surfplattor...
Lättare sagt än gjort när pappa har över tusen sparade bilder av Elin.... så lagringsutrymmet var inte så stort.
Men tillslut fick vi nog rätt på det.
Jag tycker om att kunna hjälpa mina små föräldrar.
Det får mig att känna mig otroligt intelligent.
Sen var det dags att hämta barnet och fixa middag. Hungrig och trött tänkte jag göra det lätt för oss och värma något fruset....
Vi rekommenderar inte att frysa och sen värma kycklinggryta gjord på grädde... det skar sig och såg bara oaptitligt ut....

Någon som blir sugen..? Hm hm?
Det blev pizza istället....
Gott...
Vad jag såg fram emot att crasha i soffan och läsa min bok, som jag trots allt inte läste ut igår... Bara Elin som skulle nattas först och hon hade nästan somnat på mattan redan... så det skulle ju inte bli några problem. Nej just det.....
När jag hade suttit med henne i nästan en timme....så kom Oliver in och bytte av mig, tio minuter senare sov hon....
Men nu...NU ska jag bara fixa en kvällsmacka och öppna min bok.
Jag ger det sju minuter för mig att somna, antagligen med mackan i handen.
Godnatt

ANNONS
Av ladivamaria - 28 december 2016 22:50

Idag har varit en lugn dag, Kim har varit trött så vi har inte gjort så mycket mer än kollat film, sorterat pärlor och läst bok (jag)
När man är en del av en så stor familj som jag så tar julklappsitdelningen väldigt lång tid och jag hinner inte reflektera över de fina gåvor jag fått, det tar ett par dagar att "sjunka in"

Detta t.ex jag är så otroligt glad över att mina föräldrar betalar min frisör på bröllopsdagen.
Många kanske tycker att det är onödigt att lägga mycket pengar på en håruppsättning för en dag....men för mig är det jättestort att gifta mig.
Och jag vill se ut som en drottning, jag vill att folk ska tappa hakan, dra efter andan och jag vill att Oliver ska fälla en lyckotår eller två över hur vacker jag är. Bara för en dag.
Sen kan jag leva vidare i mina mjukisbyxor, lycklig över att det fanns en dag när jag glittrade, jag har bildbevis.
(Ja jag är lite ironisk nu när jag skriver)
I övermorgon är det nyårsafton, Jeanette med familj kommer till oss, vi har firat midsommar och nyår tillsammans de senaste fem åren och vi har alltid lika kul. Ibland har vi beställt catering, något år har "värdparet" fixat allt och vi andra betalat och i år så gör jag och Oliver varmrätt och snax och JoJ förrätt och efterrätt. Vi brukar även fira med Sandra och hennes familj men i år är de i Danmark och firar Sandra som fyller 40 imorgon.
Ja lite värdelöst vetande för alla er som inte är direkt inblandade... men så blir det ibland.'
Imorgon ska jag handla allt som vi behöver, samt fortsätta kvällen med att ta det väldigt lugnt.
Jag läser nog ut min bok innan jag somnar idag.
Funderar på om jag ska ta en knäckemacka till, jag har ätit nästan ett helt paket idag.
Jag hoppas att ni har ett mysigt slut på detta året. Har det varit ett bra år? Eller är ni glada att det är över?
Om jag skriver imorgon så ska jag nog reflektera över hur mitt 2016 har varit.
Gonatt

Av ladivamaria - 26 december 2016 08:55

Igår firade vi ju då jul en gång till. Med Erik och Johanna, farmor och mina föräldrar.
Vi åt inte julmat dock, utan tacos istället. Våra ungdomar är inte jätteförtjusta i julmat och personligen tycker jag att julmat är gott just bara på julafton.
Så vi mumsade i oss kryddig köttfärs med grönsaker och extra stark guacamole. Vad är det med tacos egentligen?
Varför är det så vansinnigt gott?
Jag bara ÄLSKAR tacomiddagar.
Sen blev det julklappar.
Jag hann faktiskt inte ta några bilder, Elin var lika uppspelt som igår och var självklart otålig på att slita upp pappret och se vad som gömde sig i paketen.
Hon blev nog mest nöjd med sitt Villavillerkullahus med tillhörande dockor.
Jag fick biljetter till Champions of Rock som spelas i Helsingborg i Oktober. Med OLA SALO!!!
Min älskling han kan han!

Sen satt vi i soffan och mös med godis, Baileys och prat. Kvällen avslutades med En man som heter Ove på Viaplay.
Vi har haft en riktigt härlig julhelg, nu fortsätter vi med några lediga dagar till.

JUL

Av ladivamaria - 25 december 2016 11:25

Hur hade ni det igår? Julafton och allt?
Vi hade det jättebra, jag mådde så bra hela dagen.
Jag och Oliver fick ingen sovmorgon, Elin vaknade och krävde frukost vid sjutiden. Nybakat bröd, julskinka och julte.... så gott och härligt att börja dagen i lugn och ro.
Vi tog en promenad för att få lite luft och röra på oss, vi kände väl att vi alla behövde det innan kvällens festligheter.
När vi kom hem sov Elin en stund och jag tog ett bad, sen var vi redo att åka iväg till Olivers bror med familj. Jag är (snart) ingift i en väldigt stor familj, igår var vi sexton personer runt bordet. Fyra barn, eller tre barn och en tonåring och tolv vuxna. Far- och morföräldrar och mostrar och farbröder hade alla samlats för att umgås.

Vi åt massor med god mat, alla hade tagit med sig någonting och vi hjälptes åt att fixa i ordning allt.
Vi tittade på Kalle delade ut julklappar och åt gröt.
Elin hjälpte till att dela ut julklapparna

Hon fick några julklappar och tyckte det var kul att öppna dem.
Vi åkte hem vid nio och somnade snabbt, trötta, glada och mätta.
Idag ska vi ha jul här hemma, Johanna och Erik kommer om en stund, klockan tre kommer mina föräldrar och min svärmor. Då blir det även ännu mer mat och julklappar.
Ha en fortsatt mysig jul

Av ladivamaria - 23 december 2016 14:16

Ungefär så här var jag imorse.

Elin skulle till dagis, som nu är sammanslaget med en annan förskola. Så vi skulle köra lite längre än vad vi brukar göra. Detta är i sig inget problem, jag hade tagit med det i planeringen, men kvart i sju insåg jag att hennes overall är kvar på vårar dagis. Hon har ju varit sjuk och hemma i tre dagar så jag hade helt glömt den. Och igår kissade hon igenom blöja, byxor och overall, så den vi har hemma låg i en hög på golvet i väntan på att bli tvättad.
PANIK!!
Jag ringde till förskolan och frågade om de möjligen hade en extra overall eller överdragsbyxor?
Jag hörde på tonen i rösten på hon som svarade att hon tyckte att jag minsann var en dålig mamma som har så dålig koll på mitt barns kläder.
Men vad skulle jag göra? Jag kan väl inte skicka iväg henne i en fuktig overall som luktar kiss??
Jag packade ihop grejer i en väska, stressen rasade inom mig, vilket Elin såklart märkte. Hon var gnällig och ville sitta i knät. Så jag satte mig med henne i ett försök att lugna oss båda och pratade om tomten som ska komma imorgon och jag hämtar henne senare idag.
Så efter många om och men kom vi iväg, försenade såklart....
Väl på förskolan hittar jag inte ingången som vi ska gå in i, så vi springer runt huset som yra höns, jag med gråten i halsen.
Sen blir vi mötta av denna pedagog....som undrar hur det är idag? Jag säger att jag är ganska stressad och jag känner mig som världens sämsta mamma.... och får till svar: Ja.... det är man ibland.
Sen undrade hon, väldigt syrligt, om Elin har fått någon frukost hemma? Eller om de ska ta hand om det OCKSÅ?
När jag skulle gå blev Elin ledsen och klamrade sig fast vid mig men istället för att vara lite trevlig...så säger hon: Jag förstår att du hellre vill vara med mamma som det var planerat, du skulle ju inte vara här idag, men nu blir det så här.
Då brast något för mig, tårarna började rinna och jag gick ut och satte mig i bilen och grät så jag skakade.
Kommer till jobbet tio minuter försent och får en utskällning för tydligen skulle jag ha börjat jobba halv åtta istället för halv nio.., så jag var ju över en timme sen...utan att jag visste det.
Jag gick därifrån två timmar tidigare. Åkte och handlade, körde hem och röjde upp lite, min frukosttallrik stod kvar på bordet, orörd.
Nu har jag fått lite mat i magen

Och allt börjar ordna upp sig, jag ska titta på skräptv och samla ihop mig själv i en halvtimme innan jag kör och hämtar min unge. Jag ska krama henne hela eftermiddagen....

Av ladivamaria - 20 december 2016 22:53

Så här fyra dagar innan julafton...vad har ni för känsla i kroppen? Är ni stressade? Harmoniska? Uppspelta? Lyckliga? Fasar ni inför helgen?
Jag är lycklig, harmonisk över att nästan allt är färdigfixat, jag är definitivt inte stressad. Men något som har intagit mitt sinne och min kropp är det dåliga samvetet.. Min mamma sa en gång att man som förälder alltid går omkring med lite dåligt samvete, för man tycker att man aldrig gör tillräckligt för sina barn. Jag har alltid känt ett otroligt stöd och engagemang från mina föräldrar så jag tyckte att min mamma var lite överdrivet dramatisk när hon sa så, tills jag själv blev mamma och bonusmamma...
Helt plötsligt kommer alla dessa känslor över mig att jag vill att barnen alltid ska vara glada, jag vill skydda dem från allt hemskt, jag vill TA BORT all ondska och skona dem från all typ av sorg.
Men det kan jag inte...
Det finns säkert någon klok människa som säger att vi måste alla gå igenom vårt eget helvete, det är inte nyttigt att vara glad hela tiden. Och den människa har säkert rätt, vi måste se och uppleva vissa jobbiga saker för att bli ödmjuka och bra människor, men jag hatar när barnen är ledsna. Något går sönder i mig när de gråter.
Jag har dåligt samvete för att vi i år inte har köpt lika många julklappar som andra år eftersom vi sparar till bröllopet. De får mindre presenter för att VI vill gifta oss.
Det går absolut ingen nöd på dem, de får gåvor, fina saker som de har önskat sig, dock inte ALLT som står på deras önskelista...
Men vi får god mat, härligt umgänge, tid tillsammans och alla somnar varma, mätta och framförallt trygga i torra sängar.
Det får inte alla...
Och nu till det som river på min insida allra mest...Aleppo... jag har gråtit så mycket när jag sett klipp som visas på nätet och på tv. Det är så fruktansvärt vad människan kan göra mot varandra, det gör fysiskt ont i mig att se.
Här är jag, spenderar mycket pengar på mina nära och kära, ser till att vi har det bra, men på andra sidan jorden (eller lite närmare) så går livet i kras för tusentals människor.
Egentligen är jag inte intresserad av politik, eller religion, jag tycker att extremister tar fram det sämsta hos människor och slår liv i spillror. Men jag har försökt förstå varför det krigas i Syrien, men jag kan fortfarande inte greppa det.
Jag tittade på ett klipp på youtube: "Syrias war: Who is fighting who" och det första som sägs är att kriget i Syrien "is a mess" sedan förklarar personen hur det började med fredliga demonstrationer, och sen urartade det. Det sista som sägs är att det inte finns något slut i sikte.
Och under tiden dör fler civila...
Vi blir matade med artiklar och olika klipp, döda människor, barn... barn som inte gråter, som är apatiska.
Känslan av maktlöshet är så stark att den ibland slår luften ur mig.
Vad kan vi göra? Vad kan JAG göra?
Jag är barnrättskämpe hos Rädda barnen. Skänker en summa varje månad.
Jag har köpt krispaket från Unicef.
Jag ger lite pengar till tiggare som sitter utanför Willys.
Kläder som barnen inte längre kan ha skänker jag till olika organisationer som jobbar med välgörenhet.
Jag har donerat leksaker och små summor pengar till vänner som jobbar med ensamkommande flyktingbarn.
Och ändå är det bilderna på pojken som spolats i land på en strand, död, och pojken Omran som sitter apatisk i en ambulans, som har etsat sig fast på min näthinna.

Jag tänker inte gå in i en debatt om vems fel detta är, men jag hoppas att vi alla kan vara överens om att det inte är barnens fel...
Vi måste göra allt vi kan för att hjälpa, men räcker det? Fler människor, barn, kommer att dö.
Men fler kommer också att bli räddade, få komma till platser som är säkrare än Aleppo.
Sen börjar nästa kamp...att komma in i vår vardag här i västvärlden, så totalt olik deras egen. Och här står vi och rynkar på näsan, vänder ryggen till och skriker att man minsann ska vara tacksam för att få komma till vårt land.
"De" ska visa tacksamhet för att "vi" har tagit emot "dem" och hjälpt dem till säkerhet, nu är det dags för "dem" att visa vad de går för och betala tillbaka "våra" skattepengar....
Hur lätt kan det vara?
Jag tänker, om vi förlorade något av barnen, hur hade vi gått tillbaka till vardagen? Hur hade jag fortsatt leva?Och hur skulle jag börja leva i ett annat land om jag inte hade familjen med mig? Om jag hade sett dem dö?
Hur gör man det utan att så småningom bli bitter?
Varför gjorde "ni" inget?
"Ni" stod och såg på hur vår stad, vår värld föll och "ni" bara lät det hända?
Trots att det sas efter andra världskriget att "vi aldrig får glömma" så har "vi" låtit det hända igen.
Det är hjärtekrossande, blodigt och fruktansvärt...
Jag vill ropa; Vi ser er! Vi hör er! Vi gör så gott vi kan!!

Jag ska snart fira jul, med min fina fina familj, som jag är så glad och tacksam för. Som jag älskar mer än jag trodde var möjligt.

Om du fasar inför julhelgen, så kanske du kan tänka så här; det är bara en eller två dagar. Sen är det över. Är du ledsen för att du är ensam? Njut av alla bra filmer på tv och ät massor av godis!
Kommer ni att vara tjugo pers hemma hos dig och du är stressad för det?
Gå och lägg dig med en bok. Kom ut när det är dags för mat. Sen är det tillåtet att gömma sig igen.
Ta med dig godis!
Andas!

Av ladivamaria - 19 december 2016 16:12

Jag har varit helt säker på att det idag är tisdag den 21/12. Helt fel alltså... tisdag kommer inte ens att vara den 21:a.
Totalt meningslöst vetande, jag vet... jag hade planerat att ta det väldigt lugnt idag, ligga på soffan och läsa min bok efter att ha slutat jobba. Skulle bara handla lite först.
Ja, vi vet ju hur det brukar bli när man planerar för mycket...
Panta burkar och maskinen gick sönder, fick kalla på personal tre gånger och fick till slut ett handskrivet kvitto. Kom hem efter mycket längre tid än planerat, inser att mycket inte är som det ska....

Ser ni vad jag ser? Under granen? Den är inte fen enda.... Elin har tagit sönder väldigt många julgranskulor, dragit av snöret och den där lilla delen som snöret sitter fast i... så nu är granen inte lika dekorerad som för en vecka sen....
Vad har hon mer gjort, det lilla monstret vi uppfostrar?

Tjusigt...?
Jag hann precis packa upp alla varor ur kassarna och tänkte att NU kan jag ta en timme på soffan, men ack nej, då ringde de från förskolan för Elin vaknade med feber från middagsvilan.
Så iväg och hämta henne och hem för att slappa tänkte jag.... men barn är ju barn och trots feber så studsar hon på väggarna, sätter handavtryck på tv:n, leker med sugrör i soffan

och spiller vatten på golvet.
Jag själv har fastnat i gungstolen, tittar ut i vårt uterum på växten jag har ställt ut där....

Visst ser den tråkig ut? Oliver har haft den länge... och nu hittar vi ingen bra plats att ställa den på. Jag satte ut den på altanen förra sommaren, då blev den brun av solen. Så jag tog in den igen, glömde att vattna den i någon månad....men den höll... nu har jag satt den i uterummet som inte är vinterbonat, och den verkar ha förfrusit....
Nu ska jag putsa av tv:n, laga fläskpannkaka och sen hoppas jag kunna slappna av i soffan.....
Hur är er måndag?
Eller tisdag?

Presentation


Jag har hunnit fylla 40..... Och inser att jag inte är på den "plats" jag trodde och hoppades på när jag var 25. Varken fysiskt eller mentalt. Så jag tänkte ändra på det. Vill Du följa med på min resa?

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10 11
12
13
14
15
16 17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
31
<<< December 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ LaDivaMaria med Blogkeen
Följ LaDivaMaria med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se