Alla inlägg under oktober 2018

Av ladivamaria - 15 oktober 2018 12:21

Jag är så trött på vissa saker! Så jag varnar, detta inlägg kan förefalla som gnälligt, feministiskt och kanske även stötande för vissa. Så läs inte om du är känslig.

Jag är trött på mig själv som inte har tillräkligt med kunskap och utbildning (och därmed även avsaknad av självförtroende) för att verkligen stå upp för mina åsikter och känslor när det kommer till ämnen som är viktiga för mig.

Jag hatar att jag vet i mitt hjärta och i min själ vad jag tycker om #metoo, kroppshets, kvinnovåld och patriarkatet men jag har inte orden att föra en verklig kamp som jag vill göra. Jag vill kriga för mänskliga rättigheter och för att världen ska bli en bättre plats för alla, utan att det kommer någon pompös gubbe och antingen klappar mig på huvudet och kallar mig "lilla gumman" det ska du inte bry ditt söta lilla huvud med, eller så hotar samma gubbe att våldta mig, för det är där problemet ligger så klart, jag har inte blivit påsatt "ordentligt", hade jag bara fått en riktig stake i alla hål så hade jag varit mer lugn och harmonisk.

Jag följer många kvinnor på instagram som också krigar och när jag läser deras texter så nästan hoppar jag upp och ner och skriker: JA! Just så! Det är PRECIS så här jag har tänk, känt och funderat i flera år, ända sen jag var i tidiga tonåren, men jag hade ingen att bolla med, ingen som verkade fundera på samma sätt som jag. Så jag gick den andra vägen, att vara en söt tjej (dock tjock) som tuggade tuggummi, blinkade med ögonfransarna, plutade med läpparna och skrattade på ett klingande sätt. Samtidigt så växte mitt eget självförakt, jag förstod inte vad det var, mer än att något skavde, som behövde tryckas ner och försvinna, så jag åt. Åt för att dränka den inre rösten som kämpade för att överleva men som jag ville döda. Och jag lyckades väl droga den i allafall, så att den hamnade i koma under många år... men nu är den vaken igen...och jag vill skrika, men där kommer det där självförtroendet in, det som inte är så starkt, jag vågar inte, för jag vill inte bli åthutad av någon gubbe som tror att han vet bättre än mig.

Men jag tänker citera några kloka underbara kvinnor och jag hoppas verkligen att jag gör rätt när jag skriver kvinnornas namn och var de skrivit/sagt detta.

"4 av 5 svensk kvinnor har blivit utsatta för sexuella övergrepp alltså 80%"Cissi Wallin i svt morgonstudion 11/10 2018

"If a man says to you that a woman is crazy or difficult, ask him: What bad thing did you do to her?" Natali Portman

"Som tjock förväntas man avstå från allt som är onyttigt, från skräpmat, godis, bullar. Man ska späka sig, utöva självkontroll... Man ska framförallt vilja gå ner i vikt och aktivt jobba för det för då är man iallafall en värdig tjockis och först då förtjänar man omgivningens respekt" av Lady Dahmer på Instagram

"Feminism isnt about hating men, feminism isnt man hating, just because you´re a feminist it doesnt mean that you hate men, you dont have to hate men to become a feminist, feminism dont hate men, and you have said it so many times and they still dont listen so you now start to..MMM well...." Sofie Hagen, stand up

"Det är så här kvinnor krigar" Mia Skäringer

Det finns så många fler otroligt bra citat från kvinnor, om kvinnor som först blir utnyttjade och sen förlöjligade när de berättar vad de blivit utsatta för. Jag syftar just nu på USAs president Donald Trump (kräk) som står och förlöjligar Dr Christine Ford efter att hon berättat att den högste dommaren i högsta domstolen Brett Kavanaugh våldtog henne när de var unga. Ja många kommer att fortsätta skrika: "Det var 30 år sen, varför anmälde hon inte då???" Jag vet inte om jag orkar gå in på hur en människa, en kropp, ett sinne reagerar på att bli utsatt för ett grovt trauma... men det är inte alltid möjligt att berätta precis efter att det har hänt. Varför fattar inte folk att man hittar inte på en våldtäkt!!!

Jag är trött på att folk dömer varandra efter utseende, första gången jag fick höra att jag inte duger som jag är, var när jag gick på dagis, jag var nog 3 eller 4 år och en fröken sträckte fram en burk med kakor mot mig och sa; Vill du ha en Maria eller bantar du? Jag visste inte vad hon menade, men alla andra fröknar skrattade och sa; Det kanske du borde göra. 

Mamma och pappa bantade jämt, åt inte middag utan någon konstig sörja från en Dr Kosa, det såg ut som sågspån som blandades med vatten... jag förstod inte vad banta betydde och jag såg aldrig någon skillnad på deras kroppar, för mig var de bara mamma och pappa, som alltid fanns där för mig, kramade mig, älskade mig. Men de där andra som finns i ett barns liv, förskolepedagoger, lärare, andras föräldrar, klasskamrater ja "alla andra" som trodde de gjorde mig en tjänst när de sa; Du har ett så fint ansikte, om du bara gick ner lite i vikt skulle du kunna få vilken kille som helst.    Men varför är det så viktigt? Jag var singel länge och fick jätteofta frågan; har du inte träffat någon än? Och när jag sa nej så lade någon alltid huvudet på sned och sa "Åh din stackare, men var inte ledsen, han kommer när du minst anar det" Vem sa att jag var ledsen? Och varför är det livets stora mål? Att "träffa någon" och skaffa barn?

Missförstå mig inte, jag älskar min familj över allt annat och skulle gå sönder om jag inte hade dem, men jag har alltid förundrats över att folk tycker man är lite konstig om man inte har någon "speciell vän" i sitt liv.

Jag är trött på att folk tycker att #metoo har gått för långt och att det är en häxjakt på män, faktiskt inte alla män är våldtäktsmän! Nej det är det ingen som har sagt heller!! Men #metoo handlar inte om att vi ska höja alla fina och bra killar till skyarna, det handlar om att det måste bli ett slut nu, alldeles för många kvinnor blir förföljda, trakasserade, misshandlade, utnyttjade, våldtagna och dödade - av män, det är bara så att det är män som gör detta, inte alla män, nej, men alldeles för många män. Punkt!

Jag förstår sen inte varför de "hederliga" killarna, just de som inte våldtar eller terroriserar, varför säger de inget?? Varför tar de inte sin broder i kragen och ryter till? Säger att detta är fan inte ok!! Tänk om det var din dotter/syster/fru/flickvän/mamma som blev utsatt? Hade de inte trott på henne heller? Hade det då varit en fråga om att en domstol skulle besluta huruvida detta hade inträffat eller inte? Döma deras närstående om de druckit för mycket? Haft för kort kjol på sig? Promenerat i på ett "olämpligt" ställe? Jag undrar om de hade tyckt att en domstol då skulle ta det beslutet? Eller om de då hade velat hänga ut förövaren? Bara något jag undrat över när jag ligger vaken på natten.. 

Det sista jag tänkte skriva om att jag är trött på vet jag kommer att få mig stenad... men jag är så trött på solen... Det är två veckor kvar till November och det är varmt som det var i Augusti. Jag vill ligga på soffan under en filt, tända ljus klockan två på eftermiddagen och kolla en skräckfilm. Men det går inte, för solen strålar in i vardagsrummet och bländar mot tv:n så jag ser inget. Jag började göra i ordning för hösten i trädgården för en månad sen, men pelargonerna skjuter nya skott.

   och detsama gäller dahlierna    och jordgubbarna tror att det är sommar... vi plockade faktiskt några igår. 

   om två veckor är det halloween, men hur ska man kunna skrämmas när solen skiner hela tiden?? 

     

För om vi har sommar så här länge, hur länge kommer vi att ha snö och vinter nästa år?? 

Blir det att dansa runt en snögubbe istället för midsommarstång?

Jag är så evinnerligt trött på folk som säger att "väder", ja det kan vi inte rå på. 

Nej, kanske inte, men detta extremväder måste väl alla fatta har allt att göra med hur vi människor behandlar vår jord? Vi återvinner inte ordentligt, vi släpper ut en massa skit i luft och vatten, vi skövlar regnskog och vi äter kött tills det kommer ut ur öronen på oss. Isarna smälter och hela landskap brinner. Tycker ni att det är normalt? Acceptabelt? Jag tycker inte det, jag är faktiskt rädd, för att kanske inte jag, men mina barn kommer att leva när naturkatastrofer kommer att bli något vi måste fly från. Men det hade kanske varit bättre att vara rädd för naturen, den kan vi ju som sagt inte påverka, än att vara rädd för människor..?


Ja nu har jag kommit ut ur min bittra feministgarderob, har ni orkat läsa allt?

jag känner mig lite lättad faktiskt.... eller inte lättad, jag menar nog lättare... vad vet jag? Jag är ganska obildad som sagt.

Jag hoppas ni får en fin dag, kanske något att tänka på? Eller en anledning att hata mig? jag vet inte.

ANNONS
Av ladivamaria - 14 oktober 2018 14:57

Söndageftermiddag, och helgen lider mot sitt slut. Jag har ont i huvudet och känner mig allmänt trött och hängig. Jag sa ju till mig själv att ha mycket tid med familjen och för mig själv och inte köra på för fullt för mycket. Och ändå står jag här och i stort sett slickar på den berömda väggen. Jag måste dra i handbromsen, varva ner och bara vara. Jag trodde dock inte att det skulle vara så svårt, att jag skulle vara så dålig på det, men det är jag. Det dåliga samvetet flåsar mig konstant i nacken, jag borde göra mer, jag borde jobba mer, jag borde städa mer, jag borde laga bättre mat åt min familj, jag borde spendera mer tid med Elin, njuta av varje sekund med henne och aldrig någonsin bli irriterad. Det är ju ändå mitt eget fel att hon ibland uppför sig trotsigt, det är ju jag som uppfostrar henne så hennes uppförande är ju direkt kopplat till mig själv... ja ni hör hur jag håller på... och jag vet ju att det kommer att gå riktigt illa om jag inte taggar ner så att säga. Min kropp och mitt sinne skriker efter en hel dag på soffan med en bok, men om den dagen skulle komma så "ska jag bara" en massa saker först för att verkligen kunna ta till vara på timmarna att inte göra någonting på. 

Igår var vi ute i skogen en sväng. DET var härligt och välbehövligt. Att få njuta av vädret och vår härliga natur, låta Elin springa av sig (vilket hon också behövde) och se hur träden och buskarna håller på att explodera i varma orange, röda och gula färger.        

Sen åkte vi hem, tittade på deprimerande hockey (vad är det som händer Rögle??? Vad håller ni på med??) och lagade köttfärslimpa. Det var himmelskt gott. Kokt potatis, inlagd gurka, sås, broccoli, blomkål, morötter och mammas lingon. Vattnas det i munnen på er?

Sen slängde vi oss i soffan och tittade på Mordet på Orientexpressen av Agatha Cristie, nyinspelad 2017. Den var rätt bra, men jag nickade till ett par gånger ändå, trött som man är.

Jag hoppades på att huvudvärken som anlände igår skulle vara försvunnen när jag vaknade imorse, men det var den inte, och trots stretchövningar, otaliga glas med vatten och även smärtstillande tabletter så biter den sig kvar. Vi får se om den kan tänka sig att försvinna inatt istället och låta mig vakna imorgon och känna mig energifylld istället för urlakad och trasig.




ANNONS

Presentation


Jag har hunnit fylla 40..... Och inser att jag inte är på den "plats" jag trodde och hoppades på när jag var 25. Varken fysiskt eller mentalt. Så jag tänkte ändra på det. Vill Du följa med på min resa?

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ LaDivaMaria med Blogkeen
Följ LaDivaMaria med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se