Vi är hemma i Ausås igen. Min kropp är här i allafall, jag har läst någonstans att när man reser så tar det ungefär ett dygn innan själen anläder till samma plats som kroppen befinner sig på. Så vi är nog alla samlade snart, jag, kroppen och själen.

Visst har vi haft det härligt, jag har njutit av värmen som har legat runt 35 grader varje dag ibland ännu närmare 40, vilket är lite ovanligt för mig, jag brukar lida när temperaturen övertiger 27 grader, men i år har jag bara tyckt att det varit härligt. Som att sitta i en konstant bastu, jag tror att jag kommer att besöka simhallen och bastun väldigt ofta nu i vinter.

Vi har bott på ett stort hotell i Oba, Alanya i Turkiet. Det har annonserats som ett lyxigt, 5 stjärnigt hotell med "Ultra all-inclusive" service. 

Mnjaee, det vet jag inte om jag vill hålla med om.. själva byggnaden är väl i och för sig "lyxig", de har fem pooler, tre vattenruchkanor, flera restauranger, stor spa avdelning, nattklubb och väldigt många hotellrum. Men för mig handlar lyx och många stjärnor mer om de små detaljerna. Trevlig, uppmärksam personal är för mig det absolut viktigaste och det kan man bara få om man som arbetsgivare utbildar, uppmuntrar och tar hand om sin personal.

Det var så tydligt att det är slutet av säsongen och alla är trötta och slutkörda. Jag blev utskälld av en kille från "underhållningsteamet" en morgon för att jag "paxat" två solstolar och två parasoller på bryggan. En annan gäst tyckte att jag skulle ge honom ett parasoll vilket jag inte höll med om, då sa "underhållaren" att jag inte skulle vara så självisk och bara tänka på mig själv, det fanns andra gäster där.

Jag undrade i mitt stilla sinne över alla andra som hade "paxat" fyra/fem stolar medans de gick och åt frukost...

Frukost ja... och middagen, ja vad ska jag säga? Där fanns mat, matsalen var stor, många uppläggningsfat osv, men när det var slut då var det slut. Faten fylldes inte på, så kom man ner en halvtimme innan restaurangen skulle stänga så fanns det inte många altenativ kvar att välja på. Antingen kunde man äta hackade tomater, eller hackad gurka, eller hackad tomat OCH gurka tillsammans med lite lök.

Men utsikten var ju fantastiskt vacker

Så nej vi ska inte klaga jättemycket, vi har haft möjligheten att åka utomlands en vecka och få lite miljöombyte, det är inte alla som kan det.

Och två kvällar åkte vi upp till en bekant som har en restaurang en bit uppför berget i Oba och åt underbar mat. Hon driver restaurangen som ligger i ett bostadskvarter, och att kliva innanför grindarna var som att komma in i en annan värld, så tyst, så vänligt, så gott.

Det spelas ingen hög störig musik, ingen som stressigt springer runt och försöker kasta in fler gäster än vad det finns stolar till, ingen som ska berätta att de är gift med eller har en svensk flickvän och kan därför säga fyra ord på svenska. Bara lugnt, stillsamt och underbar mat. Precis vad vi behövde.

Det är som sagt en bekant till oss som äger och driver restaurangen som heter "A different taste", men efter vårt första besök kändes det som att vi fått en ny vän. Jag hoppas att vi kommer att ses mer i vinter när hon är hemma i sverige och följer hockeyn tillsammans med oss.

Är ni i Alanya så rekommenderar jag verkligen ett besök till dem!

Kolla här! 

https://www.tripadvisor.se/Restaurant_Review-g297961-d2392531-Reviews-A_Different_Taste-Alanya_Turkish_Mediterranean_Coast.html

Jag är alldeles salig över att jag hann läsa fyra böcker under tiden vi var där, så magiskt att få den ro jag så behöver att bara försvinna in i en annan värld. Nu är vi som sagt hemma igen, idag fick vi en till tonåring i familjen och skolorna började. Jag vill känna mig peppad och ivrig att börja hösten, att få ett nytt vitt blad att skriva på, börja om lite. Men känslan vill inte infinna sig, jag vill vara kvar i den varma bubblan, framtiden fortfarande långt borta i... ja framtiden... nu behöver jag bara vara. Inte tänka på morgondagen eller nästa månad eller ännu längre fram i tiden. 

Det känns skrämmande, jag har en liten boll av rädsla i magen, den är inte jättestor, så på ett sätt kan den få vara där, kanske den kan vara bra till något? Framtiden är oviss? Framtiden är ljus?

Har alla avslutat sin semester?

Börjat jobba igen?

Är ni ivriga ingör höstens intågande? Tanken på kalla höstdagar, stickade tröjor, varm choklad och filt i soffan, bok?

Tjavars, lite kan jag väl också vara. Med hösten kommer ju så småningom julen.... och det gillar jag ju.

Idag är min sista dag på detta jobbet, jag har min sista rast nu, sista gången jag sitter i biblioteket och njuter av att titta på alla dessa böcker. Jag älskar böcker, älskar bibliotek, skulle GÄRNA jobba som bibliotekarie eller i en bokaffär. Eller det kanske inte skulle vara så bra, jag hade inte brytt mig så mycket om kunderna, bara satt mig i ett hörn och läst.
Iallafall, ikväll ska jag avnjuta en god måltid och ett glas vin tillsammans med min man och dotter. Kanske badar vi i poolen. Och hoppas att vi får sova längre än till sju imorgonbitti.
Sen ska vi förbereda oss, packa och så där inför vår Turkiet-resa. Jag tror att jag börjar få lite resfeber, igår lyssnade jag på SkäringerMannheimer podden där de pratade om att barn blir sjuka på semestern. Tydligen är det jättevanligt att man får öroninflammation av bakterier i hotellpoolen... så Annas tips var att droppa olja i örat eftersom det bildar ett ?lock? över örat så bakterier inte kan ta sig in i örat.
Så imorse började jag en lista med saker som jag måste handla och packa ner.

Men nu ska jag jobba lite till, pyssla och rita lite kanske. Se vad barnen hittar på.
I måndags fick jag en present av ett av barnen, en strumpa, fantastisk!

Eller hur?
Kan man annat än att älska barn?
Ha det gött, haj!