Pokemon go! Jag fattar det verkligen inte, eller jo, jag fattar att barn/ungdomar under tjugo år håller på med det. För det är en meningslös aktivitet och när man är ung så har man ofta inget bättre för sig än meningslösa aktiviteter. Men när jag ser och läser om vuxna människor som springer rätt ut i trafiken eller spetsar sig på ett järnrör för att fånga något som inte finns och man inte får pengar för..... Då blir jag mållös faktiskt. När sen någon försöker försvara sig med att "man kommer ut och rör på sig" då blir jag ännu mer frustrerad... Man ska inte, som vuxen, behöva ett tecknat djur för att komma ut och röra på sig. Sanningen är nog att du kom ut och motionerade utan dem för tre veckor sen... Som jag sa innan, är du under tjugo; kör på, spring och leta efter saker som inte finns, det är bättre än att röka på, äta lustiga svampar eller mystiska brownies. Men är du vuxen? Skärp dig! Skaffa dig ett jobb och du behöver säkert klippa dig också.

Det är som den där leksaken som kom på 90-talet, Tamagucchi, som skulle matas och rastas med jämna mellanrum annars dog den... Sen var man tvungen att köpa en ny tamagucchi, för det gick inte att återuppliva den.

Lite som surdeg. Den ska också matas vid konstiga tider på dygnet och dör den så kan man inte återuppliva den. Totalt meningslöst. Baka ett vanligt bondbröd för tusan, det är mycket godare. Eller köp en limpa på Ica eller Willys. Det går lika bra.

Precis så här är det, tycker jag, om pokemons, tamagucchi och surdeg....

Nu när det är sommar (även om vädret är något schitzofrent) så lyssnar jag mycket på olika poddar och sommarpratare. Det är så härligt att lägga sig i solstolen eller på soffan i en timme och lyssna på någon annan som pratar om sitt liv, sina problem och sina upplevelser. Min favoritpod är Fredagspodden med Hannah och Amanda. När jag har kännt mig låg och deppig så har jag lyssnat på ett gammalt avsnitt och sen kännt det som att jag har haft ett samtal med en nära vän, även om jag själv inte har sagt ett ord.

Två fantastiska och starka kvinnor som jag verkligen beundrar och ser upp till. En annan poddare som jag ibland lyssnar på är Kristoffer Triumfs "Värvet". Jag lyssnar inte lika ofta som på Fredagspodden, men ibland intervjuar han människor som jag vill veta lite mer om. Idag lyssnade jag på hans intervju med Robert Pettersson, sångare och frontman för Takida och Stiftelsen. Jag älskar hans röst! Jag älskar musiken som både Takida och Stiftelsen gör. Sen har han väldigt fina tatueringar också! I allafall, Robban har kämpat med depresioner i nästan hela sitt liv, hans mamma var deprimerad och dog av sviterna från det. I intervjun så pratar de mycket om detta och om varifrån han (Robert) får sin inspiration till att skriva låttexter och han säger att han skriver som bäst när han inte mår jättebra. Han sa något i stil med: "Det blir ju inte så bra texter när man är lycklig" Jag undrar lite då; han som har skrivit så fantastiska låtar, hur dåligt har han egentligen mått? Stackarn. Och stackars hans fru, som har klarat sig och familjen igenom alla dessa perioder av deppighet för att han ska skriva bra musik? Fast nu kanske jag överdriver lite... Kanske tolkar jag det lite FÖR bokstavligt. Jag kan ju bara gå till mig själv, inte för att jag har skrivit något som publicerats i en tidning eller liknande men de blogginlägg som har fått flest kommentarer och feedback, är de jag skrivit när jag varit lite sorgsen. Jag kan i och för sig ganska lätt försätta mig i ett mentalt ledset tillstånd och dra fram de extra sorgliga orden för att få ögonen att tåras på Er läsare.

Takidas senaste låt. Skitbra i min åsikt...

Ibland tycker jag att det är jättekul att "surfa runt" på YouTube. Man kollar något klipp, som kopplar till ett annat klipp som i sin tur kopplar till nån låt....

Idag hittade jag detta klippet, vilket jag verkligen gillade.

Vilket leder till min sista fundering idag....

Nu när familjen Obama ska flytta ut ur det vita huset, tar de sig tid att vara lite extra "wild and crazy"?

Jag menar, för åtta år sen hade vi nog aldrig fått se fru Obama sjunga och dansa i en bil?

Jag är totalt ointresserad av politik, i ärlighetens namn tycker jag att politik gör människor opålitliga, jag tror det får dem att hata sig själva, det splittrar familjer och skadar andra, men den där Barack... Han har något speciellt. Och vem kunde ana att hans fru kunde rocka och rappa så där....

Hon är ju verkligen cool.

Ja, det var alla mina funderingar för idag. Jag återkommer kanske imorgon med andra tankar...

Och apropå gårdagens film. "A walk in the woods" som jag bara sov lite i slutet på.

Den var bra, smårolig, trevlig. Se den. Nick Nolte och Robert redford vandrar i Apalacherna.

Idag har vi haft besök av Teddy magikern. Teddy är en av mina favorittjejer i hela världen. Vi har haft så mycket kul ihop när vi var unga. (Det är lite smärtsamt att skriva "när vi var unga) falskleg för att komma in på nattklubbar som krävde högre ålder än vad vi var, lyckan när man dessutom lyckades smuggla in en liten petflaska med alkohol....
Som sagt, vi har hittat på mycket bus tillsammans.
Hon heter inte Teddy, utan Maria som jag, men vi kallar henne för Teddy.

Teddy och hennes dotter Julia kom hit vid lunchtid, vi kramades länge, eftersom de bor i Åkersberga träffas vi inte så ofta som vi vill.
Efter att vi pratat lite tog Oliver de tre största barnen och körde till stranden. Jag, Teddy och Elin stannade hemma så att Elin kunde sova. Den lilla gullungen sov i över två timmar så jag och Teddy fick några ljuva timmar att snacka bara hon och jag.
När sen de andra kom från stranden körde vi och köpte kinamat och åt i vårt uterum.

Ätpinnar är kul... Johanna och Julia kommer väldigt bra överens vilket är jätteskoj!
Nu sitter jag, Oliver och Johanna i soffan och ska kolla en film. Vi började med Life Aquatic, men vi stängde av efter tio minuter, rekommenderar den inte. Nu försöker vi med "A walk in the Woods"
Återkommer med recension...

Det kanske låter som ett evinnerligt skryt när jag skriver om mitt härliga liv. Men just nu känner jag bara en sådan otrolig glädje. Kärlek. Och värme.
Jag är så otroligt glad för alla människor som finns runt mig och just i denna stund upplever jag inga energitjuvar eller någon bitterhet från något håll.
Självklart har det inte alltid varit så och jag är väl medveten om att det kommer att komma tuffa perioder i framtiden, så är livet. Jag har haft min del av otur, hjärtesorg och besvikelser, men just nu är jag bara lycklig. Jag njuter av livet och tankar upp mitt "feel-good" lager så när de grå, tunga stunderna kommer så har jag allt detta härliga att se tillbaka på och vetskapen om att det blir bättre. Det blir alltid bättre, i sinom tid, när det är dags.

Ikväll har min underbara svägerska varit här med sin man och barn. Vi fick barn samtidigt, var mammalediga tillsammans och har spenderat mycket tid tillsammans med våra döttrar. Det är så härligt att se våra tjejer leka, vi hoppas att de kommer att vara mer som systrar än kusiner när de växer upp, gillar de inte varandra när de är tolv, tretton år så kommer vi har tvinga dem att gilla varandra.

Pippihuset är kul att leka i. Vi hittade en sömnig humla inne i tältet som jag fick den stora äran att ta ut och lägga i busken.

Kul med kusinen

MAT!!!
Så himla gott! Och enkelt.
Grillad fläskfilé, potatissallad och sallad. Hur lätt dom helst.

Och vin såklart.

Så ja, livet är härlig, här och nu.
Ta hand om det, och er själva.

Så här inför ett bröllop, ens eget bröllop så är det ju en hel del som ska fixas och ordnas. Förutom allt praktiskt så ska man ju förbereda sig själv på alla sätt och vis. Det ska tränas och gymmas, kroppen ska bli mindre och fastare, hyn ska få en naturlig glöd och håret ska glänsa. Jag har ett helt år på mig, eller ja, tio månader så det ska nog inte vara några problem, men att boka in två ansiktsbehandlingar kan t.ex inte skada. Ett mål är ansiktsmask varannan vecka, hårinpackning en gång i månaden och klippning var tredje månad.Sen måste jag ha några konsultationer med frisören för att prova olika uppsättningar.

Men det här med kroppen....jag vill - som alla andra förmodar jag - ha en hälsosam kropp, leva ett härligt liv där jag mår bra och vara aktiv tillsammans med min familj.

Jag är inte helt ute på hal is, än iallafall. Men jag behöver en "kick-start" en kortare period då man är väldigt strikt med sig själv och sen fortsätter med en hälsosammare mathållning. Mitt problem är och har alltid varit socker, allt som innehåller socker är gott och jag skulle kunna leva på socker om det inte gjorde mig sjuk.

Så tanken är att jag ska kicka mitt sockersug åt skogen.

Jag har ett program, kost och motion och stöd från en coach.

Jag återkommer här med mina resultat och utvärdering av programmet.

Jag kanske även rekommenderar några produkter. Hälsoprodukter och skönhetsprodukter.

Jobba, ledig, jobba. Ja så ser min vecka ut, jobba ett dygn, ledig ett dygn, jobba ett dygn...osv
Jag känner alltid att jag måste få ut så mycket som möjligt av dessa lediga dagar, så att Elin och resten av familjen känner hur viktiga de är för mig. Så idag var vi iväg och köpte en ny pool till Elin på Biltema. Sen körde vi ut till reningsverket där Oliver sprang en runda och jag Johanna och Elin promenerade.
Johanna är förresten Olivers dotter, hans son heter Erik. Eller det heter de inte alls, men deras identiteter behöver också skyddas mot paparazzi och annat löst pack... Så vi hittade på andra namn till dem.
Jag och Elin är inte alls så, vi älskar att stå i centrum och skulle bli överlyckliga om det stod en paparazzi ute i vår vändzon en morgon.

I allafall, tillbaka till vår motionsrunda, Oliver sprang iväg och vi tjejer började gå, sen hittade vi vilda hallon och sen gick vi inte så mycket längre.

Vi hade promenerat ungefär femhundra meter när Oliver sprang om oss på sitt andra varv... Så är det när vi motionerar tillsammans. Jag ger järnet, springer tills jag spränger ett blodkärl, svettas som en gnu och han har knappt värmt upp, joggar lite lätt fram för att kolla så att min puls inte är för hög.
Har ni sett Identity thief?
Scenen där Melissa McCarthy försöker springa ifrån killen vars identitet från, ute på motorvägen?
Det är så vi är, jag och Oliver...

Lite småvarma körde vi sen till Klitterhus för att bada. Ja inte jag då, jag badar inte i Sverige. För kallt...
Men Oliver, Johanna och Elin kastade sig i vågorna med förtjusta rop.
När vi kom hem pumpades poolen upp och grillen startades.

Stora tjejen hjälper pappa.
Och leker med stora syster.

Det har varit en härlig dag, nu väntar sängen på mig. Imorgon är som sagt jobbdag igen.

som sagt, men hemma bäst. Så härligt att träffa barnen igen, få känna mjuka solvarma armar runt halsen och ett litet huvud som borrar in sig under hakan. Mmmin mamma...
Finns det vackrare ord?

Vi lämnade Halmstad strax efter elva i morse. Halv ett sov Elin middag, Oliver var på stranden med Johanna och jag låg på soffan AC på och en ljudbok spelandes på telefonen.
Väldigt härlig stund för mig själv.
När Oliver och Johanna kom hem gjorde vi oss i ordning för kalas! Barnens kusin fyller två år idag.
Vi firade henne med grillat och jordgubbstårta.

Solen gassar fortfarande och det är så varmt att luften vibrerar.

Skönt att ha trädgård att vistas i.
Och en pool att svalka sig i.

Imorgon ska jag jobba efter en veckas ledighet.
Lite drygt kanske, men jag gillar mitt jobb så jag har definitivt ingen söndagsångest.
Så tillbaka till verkligheten nu, Elin ligger mellan oss, inatt verkar bli en natt då hon vänder och vrider på sig åt alla håll. Det har hänt åtskilliga gånger att man fått en fot i ögat, bäst att somna med ansiktet åt andra hållet....

Jag ska börja med att säga att Oliver, min blivande man, min sambo, mannen i mitt liv, är anti sociala medier. Han har Facebook men varannan dag funderar han på att stänga ner sitt konto. Hittills har jag lyckats övertala honom att låta bli....

Så över till kvällen...
Vi har ätit en fantastiskt god (och dyr) ryggbiff till middag. Den stackars hovmästaren sprang benen av sig och jag såg att han var otroligt stressad och fick inte mycket hjälp av de tre tjejer som var anställda för att servera och ta beställningar.
Men hovmästaren var som sagt väldigt trevlig så jag rekommenderar verkligen restaurang Avenue vid ån i Halmstad.

Nu sitter vi på ett jättehärligt ställe, lyssnar på "alternativ musik" och njuter av värmen.
Stand-up-comedy folk från Oslipat har förgyllt en timme av vår tid och vi smider planer för framtiden.

Lagom varmt vin och Olivers snygga ben.
Världen är verkligen liten, en kille som jag gick i gymnasiet med är med i den här "gruppen" som heter Oslipat.
Kul att se honom igen!

Visst ser det härligt ut?
Jag har så mycket planer och önskningar här och nu....

Det är för varmt. FÖR VARMT. Jo! Jag får liv att klaga för jag klagar inte på hösten eller vintern. Bara ibland.
Alla som känner mig vet hur jag blir när det är varmt. Sur, irriterad och lättstött... Så här är vi, tillbaka på hotellrummet med fläkten på och bara linne och underkläder på.
Jag börjar bli på bättre humör. Oliver köpte godis och Cola zero till mig.
Jag är tacksam för min underbare blivande make som älskar mig trots att jag är grinig över ngt så banalt som vädret och köper sötsaker till mig trots att jag tidigare förbjudit honom att göra det.

Imorse efter en god hotellfrukost promenerade vi en bit på prins Bertils stig. Brukade han och Lilian promenera här tro?
Vi svalkade fötterna i havet och undrade varför vi lämnat badkläderna på hotellet??
Sen åt vi en jättegod lunch på ett ställe utmed Nissan.

Söderfamiljen. Det rekommenderas varmt om ni har vägarna förbi. Vi pratade lite med ett äldre par som hade släktingar i Ängelholm. Liten värld....
Jag åt en supergod kycklingsallad. Jag älskar verkligen sallad, jag sa till Oliver; varför äter jag inte sallad oftare? Det är ju så himla gott!

Vitt vin till lunchen sen promenad in till centrum. Trots att det är för varmt och jag mår dåligt så har vi det helt underbart.
Ikväll blir det nog italiensk middag.

Den här tjejen stötte vi på. Lite kul med levande material på en staty, undrar om hon står där under vintern också?