Vi är på hotell. I Göteborg. Götlaborg. Alla heter Glenn och luktar fisk.
I Göteborg.
Vi har varit på vin- och chokladprovning. Väldigt trevligt.

Damen som höll i provningen var väldigt kunnig och trevlig, det varade i 1,5 timme och när vi gick därifrån var både jag och Thomas halvlulliga. Fråga mig inte vad damen sa om de olika vinerna men det vita vinet var godast och nu vet jag att det är tanniner som gör vin surt och beskt. Jag tycker inte om tanniner.
Men jag har lärt mig att om jag sitter på en restaurang och får ett vin med mycket tanniner så ska jag salta. Inte vinet alltså, utan maten. Salt gör att tanniner försvinner på ett magiskt sätt, jag tycker inte om salt mat.... så vi få får väl se hur det blir med det...

Chokladen var god, den vita (som är mer beige i färgen) var godast.

Att äta en hel kakaoböna är inget jag rekommenderar, det är som att tugga på bark. Choklad och vin funkar rätt bra tillsammans, nu vet jag hur jag ska låta chokladen smälta lite i munnen, låta vinet rulla runt tungan för att få den maximala smakupplevelsen. Därmed inte sagt att man ska gurgla sig med det, det är inte flourskölj vilket en av våra bordsgrannar verkade tro.
När vi var klara satte vi oss på ett härligt ställe på Avenyn som heter Tvåhörningen och drack öl och cider.
En liten runda på stan där vi köpte lite kläder till tjejerna därhemma och sen fick vi checka in på hotellet.
Och vi fick sviten igen!!!
SÅ härligt!!!
Den är inte lika stor som på Kramer i Malmö, men vi har en jättestor balkong med solstolar. Tyvärr så blåser det, så vi har inte suttit där ute. Men vi ligger i sängen och tittar på tv och ut genom fönstren. På himlen.
Då och då flyger en mås förbi. Det är härligt.

Inatt ska jag sova så gott. (Snälla, låt mig sova hela natten) Imorgon får vi avnjuta hotellfrukost innan vi kör hem. Precis vad kropp och själ behöver.
Jag ska ligga här och se på medan mörkret sänker sig över hustaken och stadens alla lampor tänds som ett glittrande fisknät.
Hoppas ni har en härlig helg

Det var så länge sedan jag bloggade att sökfältet glömt "Bloggplatsen".... jag borde skämmas som uppdaterar så sällan!

MEN, jag har haft lite annat för mig, som ni kanske minns skickade jag mina engelska diplom till UHR (Universitets och Högskole Rådet) för att få dem bedömda till svenska. Fick tillbaka att jag inte var behörig att studera i sverige...Ja ni kanske kommer ihåg? Jag fortsatte trots det att söka jobb som stödpedagog, men fick inte riktigt napp, jag var på en del intervjuer och alla sa att jag gjorde ett gott intryck och verkade absolut veta vad jag pratade om. Men eftersom min utbildning inte var 100% så kunde de helt enkelt inte anställa mig. Igen får jag den här känslan av uppgivenhet över hur vi i Sverige är så fokuserade på utbildning, jag menar inte att utbildning är dåligt, tvärtom, men en utbildning garanterar faktiskt inte att någon är bra på det jobb som de är utbildade att göra. Och tvärtom, en människa kan ha en lägre utbildning men mycket erfarenhet som gör att de kan göra jobbet utomordentligt bra! Men men, jag ska ställa mig till rätt i ledet...tyvärr kan jag ju inte påverka något i detta ämne.

Så i allafall, jag sökte även alla stödpedagogutbildningar i Sverige söder om Stockholm) och har fått kallelse till att göra ett särskilt prov i Landskrona och i Nyköping (det gör jag online) 

Jag fick även ett mail från Karlskrona som sa att jag inte var behörig, jag var tvungen att läsa in Specialpedagogik1 för att bli behörig... "problemet var bara att det skulle vara klart den 25/4 och jag fick mailet den 2/4... men jag lyckades. Jag gjorde hela kursen på tre veckor och sen ett muntligt prov via typ Skype med en dam, kl 8:00 en söndagsmorgon. Och fick A. Känner mig stolt över det.

Och för en vecka sen blev jag erbjuden ett jobb som stödpedagog!

De vet att min engelska utbildning inte är 100% likvärdig som den svenska, men de tycker det är helt ok att jag pluggar samtidigt och de gillade mig så vill ge mig en chans. Det är en provanställning på 6 månader och sen får vi väl se vad som händer. Om de är fortsatt "imponeade" eller om anställningen avslutas.

Jag är ganska livrädd om jag ska vara ärlig.

Det har varit så mycket med jobb de senaste åren, samtidigt som jag vill ha något att "bita i" en ny utmaning, så är jag trött och vill ha lugn runt mig. Jag känner av utmattningen från förra året, hur tröttheten bara tar över, hur jag är nära tårarna hela tiden, svårigheten att fokusera och få något gjort. Hur otroligt skönt det är att bara ligga på soffan och stirra rakt fram. Silence is golden så att säga. 

Saknade av "mitt gamla" jag är vissa dagar överväldigande och självtvivlet kväver mig nästan. 

Men det ska bli väldigt spännande med nya jobbet som jag börjar om en månad. 

Jag visar en bild på min största kärlek, hon som får mitt hjärta att dansa och allting att lysa.