Igår firade vi ju då jul en gång till. Med Erik och Johanna, farmor och mina föräldrar.
Vi åt inte julmat dock, utan tacos istället. Våra ungdomar är inte jätteförtjusta i julmat och personligen tycker jag att julmat är gott just bara på julafton.
Så vi mumsade i oss kryddig köttfärs med grönsaker och extra stark guacamole. Vad är det med tacos egentligen?
Varför är det så vansinnigt gott?
Jag bara ÄLSKAR tacomiddagar.
Sen blev det julklappar.
Jag hann faktiskt inte ta några bilder, Elin var lika uppspelt som igår och var självklart otålig på att slita upp pappret och se vad som gömde sig i paketen.
Hon blev nog mest nöjd med sitt Villavillerkullahus med tillhörande dockor.
Jag fick biljetter till Champions of Rock som spelas i Helsingborg i Oktober. Med OLA SALO!!!
Min älskling han kan han!

Sen satt vi i soffan och mös med godis, Baileys och prat. Kvällen avslutades med En man som heter Ove på Viaplay.
Vi har haft en riktigt härlig julhelg, nu fortsätter vi med några lediga dagar till.

Hur hade ni det igår? Julafton och allt?
Vi hade det jättebra, jag mådde så bra hela dagen.
Jag och Oliver fick ingen sovmorgon, Elin vaknade och krävde frukost vid sjutiden. Nybakat bröd, julskinka och julte.... så gott och härligt att börja dagen i lugn och ro.
Vi tog en promenad för att få lite luft och röra på oss, vi kände väl att vi alla behövde det innan kvällens festligheter.
När vi kom hem sov Elin en stund och jag tog ett bad, sen var vi redo att åka iväg till Olivers bror med familj. Jag är (snart) ingift i en väldigt stor familj, igår var vi sexton personer runt bordet. Fyra barn, eller tre barn och en tonåring och tolv vuxna. Far- och morföräldrar och mostrar och farbröder hade alla samlats för att umgås.

Vi åt massor med god mat, alla hade tagit med sig någonting och vi hjälptes åt att fixa i ordning allt.
Vi tittade på Kalle delade ut julklappar och åt gröt.
Elin hjälpte till att dela ut julklapparna

Hon fick några julklappar och tyckte det var kul att öppna dem.
Vi åkte hem vid nio och somnade snabbt, trötta, glada och mätta.
Idag ska vi ha jul här hemma, Johanna och Erik kommer om en stund, klockan tre kommer mina föräldrar och min svärmor. Då blir det även ännu mer mat och julklappar.
Ha en fortsatt mysig jul

Ungefär så här var jag imorse.

Elin skulle till dagis, som nu är sammanslaget med en annan förskola. Så vi skulle köra lite längre än vad vi brukar göra. Detta är i sig inget problem, jag hade tagit med det i planeringen, men kvart i sju insåg jag att hennes overall är kvar på vårar dagis. Hon har ju varit sjuk och hemma i tre dagar så jag hade helt glömt den. Och igår kissade hon igenom blöja, byxor och overall, så den vi har hemma låg i en hög på golvet i väntan på att bli tvättad.
PANIK!!
Jag ringde till förskolan och frågade om de möjligen hade en extra overall eller överdragsbyxor?
Jag hörde på tonen i rösten på hon som svarade att hon tyckte att jag minsann var en dålig mamma som har så dålig koll på mitt barns kläder.
Men vad skulle jag göra? Jag kan väl inte skicka iväg henne i en fuktig overall som luktar kiss??
Jag packade ihop grejer i en väska, stressen rasade inom mig, vilket Elin såklart märkte. Hon var gnällig och ville sitta i knät. Så jag satte mig med henne i ett försök att lugna oss båda och pratade om tomten som ska komma imorgon och jag hämtar henne senare idag.
Så efter många om och men kom vi iväg, försenade såklart....
Väl på förskolan hittar jag inte ingången som vi ska gå in i, så vi springer runt huset som yra höns, jag med gråten i halsen.
Sen blir vi mötta av denna pedagog....som undrar hur det är idag? Jag säger att jag är ganska stressad och jag känner mig som världens sämsta mamma.... och får till svar: Ja.... det är man ibland.
Sen undrade hon, väldigt syrligt, om Elin har fått någon frukost hemma? Eller om de ska ta hand om det OCKSÅ?
När jag skulle gå blev Elin ledsen och klamrade sig fast vid mig men istället för att vara lite trevlig...så säger hon: Jag förstår att du hellre vill vara med mamma som det var planerat, du skulle ju inte vara här idag, men nu blir det så här.
Då brast något för mig, tårarna började rinna och jag gick ut och satte mig i bilen och grät så jag skakade.
Kommer till jobbet tio minuter försent och får en utskällning för tydligen skulle jag ha börjat jobba halv åtta istället för halv nio.., så jag var ju över en timme sen...utan att jag visste det.
Jag gick därifrån två timmar tidigare. Åkte och handlade, körde hem och röjde upp lite, min frukosttallrik stod kvar på bordet, orörd.
Nu har jag fått lite mat i magen

Och allt börjar ordna upp sig, jag ska titta på skräptv och samla ihop mig själv i en halvtimme innan jag kör och hämtar min unge. Jag ska krama henne hela eftermiddagen....

Så här fyra dagar innan julafton...vad har ni för känsla i kroppen? Är ni stressade? Harmoniska? Uppspelta? Lyckliga? Fasar ni inför helgen?
Jag är lycklig, harmonisk över att nästan allt är färdigfixat, jag är definitivt inte stressad. Men något som har intagit mitt sinne och min kropp är det dåliga samvetet.. Min mamma sa en gång att man som förälder alltid går omkring med lite dåligt samvete, för man tycker att man aldrig gör tillräckligt för sina barn. Jag har alltid känt ett otroligt stöd och engagemang från mina föräldrar så jag tyckte att min mamma var lite överdrivet dramatisk när hon sa så, tills jag själv blev mamma och bonusmamma...
Helt plötsligt kommer alla dessa känslor över mig att jag vill att barnen alltid ska vara glada, jag vill skydda dem från allt hemskt, jag vill TA BORT all ondska och skona dem från all typ av sorg.
Men det kan jag inte...
Det finns säkert någon klok människa som säger att vi måste alla gå igenom vårt eget helvete, det är inte nyttigt att vara glad hela tiden. Och den människa har säkert rätt, vi måste se och uppleva vissa jobbiga saker för att bli ödmjuka och bra människor, men jag hatar när barnen är ledsna. Något går sönder i mig när de gråter.
Jag har dåligt samvete för att vi i år inte har köpt lika många julklappar som andra år eftersom vi sparar till bröllopet. De får mindre presenter för att VI vill gifta oss.
Det går absolut ingen nöd på dem, de får gåvor, fina saker som de har önskat sig, dock inte ALLT som står på deras önskelista...
Men vi får god mat, härligt umgänge, tid tillsammans och alla somnar varma, mätta och framförallt trygga i torra sängar.
Det får inte alla...
Och nu till det som river på min insida allra mest...Aleppo... jag har gråtit så mycket när jag sett klipp som visas på nätet och på tv. Det är så fruktansvärt vad människan kan göra mot varandra, det gör fysiskt ont i mig att se.
Här är jag, spenderar mycket pengar på mina nära och kära, ser till att vi har det bra, men på andra sidan jorden (eller lite närmare) så går livet i kras för tusentals människor.
Egentligen är jag inte intresserad av politik, eller religion, jag tycker att extremister tar fram det sämsta hos människor och slår liv i spillror. Men jag har försökt förstå varför det krigas i Syrien, men jag kan fortfarande inte greppa det.
Jag tittade på ett klipp på youtube: "Syrias war: Who is fighting who" och det första som sägs är att kriget i Syrien "is a mess" sedan förklarar personen hur det började med fredliga demonstrationer, och sen urartade det. Det sista som sägs är att det inte finns något slut i sikte.
Och under tiden dör fler civila...
Vi blir matade med artiklar och olika klipp, döda människor, barn... barn som inte gråter, som är apatiska.
Känslan av maktlöshet är så stark att den ibland slår luften ur mig.
Vad kan vi göra? Vad kan JAG göra?
Jag är barnrättskämpe hos Rädda barnen. Skänker en summa varje månad.
Jag har köpt krispaket från Unicef.
Jag ger lite pengar till tiggare som sitter utanför Willys.
Kläder som barnen inte längre kan ha skänker jag till olika organisationer som jobbar med välgörenhet.
Jag har donerat leksaker och små summor pengar till vänner som jobbar med ensamkommande flyktingbarn.
Och ändå är det bilderna på pojken som spolats i land på en strand, död, och pojken Omran som sitter apatisk i en ambulans, som har etsat sig fast på min näthinna.

Jag tänker inte gå in i en debatt om vems fel detta är, men jag hoppas att vi alla kan vara överens om att det inte är barnens fel...
Vi måste göra allt vi kan för att hjälpa, men räcker det? Fler människor, barn, kommer att dö.
Men fler kommer också att bli räddade, få komma till platser som är säkrare än Aleppo.
Sen börjar nästa kamp...att komma in i vår vardag här i västvärlden, så totalt olik deras egen. Och här står vi och rynkar på näsan, vänder ryggen till och skriker att man minsann ska vara tacksam för att få komma till vårt land.
"De" ska visa tacksamhet för att "vi" har tagit emot "dem" och hjälpt dem till säkerhet, nu är det dags för "dem" att visa vad de går för och betala tillbaka "våra" skattepengar....
Hur lätt kan det vara?
Jag tänker, om vi förlorade något av barnen, hur hade vi gått tillbaka till vardagen? Hur hade jag fortsatt leva?Och hur skulle jag börja leva i ett annat land om jag inte hade familjen med mig? Om jag hade sett dem dö?
Hur gör man det utan att så småningom bli bitter?
Varför gjorde "ni" inget?
"Ni" stod och såg på hur vår stad, vår värld föll och "ni" bara lät det hända?
Trots att det sas efter andra världskriget att "vi aldrig får glömma" så har "vi" låtit det hända igen.
Det är hjärtekrossande, blodigt och fruktansvärt...
Jag vill ropa; Vi ser er! Vi hör er! Vi gör så gott vi kan!!

Jag ska snart fira jul, med min fina fina familj, som jag är så glad och tacksam för. Som jag älskar mer än jag trodde var möjligt.

Om du fasar inför julhelgen, så kanske du kan tänka så här; det är bara en eller två dagar. Sen är det över. Är du ledsen för att du är ensam? Njut av alla bra filmer på tv och ät massor av godis!
Kommer ni att vara tjugo pers hemma hos dig och du är stressad för det?
Gå och lägg dig med en bok. Kom ut när det är dags för mat. Sen är det tillåtet att gömma sig igen.
Ta med dig godis!
Andas!

Jag har varit helt säker på att det idag är tisdag den 21/12. Helt fel alltså... tisdag kommer inte ens att vara den 21:a.
Totalt meningslöst vetande, jag vet... jag hade planerat att ta det väldigt lugnt idag, ligga på soffan och läsa min bok efter att ha slutat jobba. Skulle bara handla lite först.
Ja, vi vet ju hur det brukar bli när man planerar för mycket...
Panta burkar och maskinen gick sönder, fick kalla på personal tre gånger och fick till slut ett handskrivet kvitto. Kom hem efter mycket längre tid än planerat, inser att mycket inte är som det ska....

Ser ni vad jag ser? Under granen? Den är inte fen enda.... Elin har tagit sönder väldigt många julgranskulor, dragit av snöret och den där lilla delen som snöret sitter fast i... så nu är granen inte lika dekorerad som för en vecka sen....
Vad har hon mer gjort, det lilla monstret vi uppfostrar?

Tjusigt...?
Jag hann precis packa upp alla varor ur kassarna och tänkte att NU kan jag ta en timme på soffan, men ack nej, då ringde de från förskolan för Elin vaknade med feber från middagsvilan.
Så iväg och hämta henne och hem för att slappa tänkte jag.... men barn är ju barn och trots feber så studsar hon på väggarna, sätter handavtryck på tv:n, leker med sugrör i soffan

och spiller vatten på golvet.
Jag själv har fastnat i gungstolen, tittar ut i vårt uterum på växten jag har ställt ut där....

Visst ser den tråkig ut? Oliver har haft den länge... och nu hittar vi ingen bra plats att ställa den på. Jag satte ut den på altanen förra sommaren, då blev den brun av solen. Så jag tog in den igen, glömde att vattna den i någon månad....men den höll... nu har jag satt den i uterummet som inte är vinterbonat, och den verkar ha förfrusit....
Nu ska jag putsa av tv:n, laga fläskpannkaka och sen hoppas jag kunna slappna av i soffan.....
Hur är er måndag?
Eller tisdag?

Jag är inte riktigt säker på vad som just har hänt här.... En väldigt ovanlig lördagmorgon har precis utspelat sig i allafall.
Elin vaknade 05:30.... och tyckte inte att det var en god idé att ligga kvar i sängen och njuta av täcket och kudden och att det är lördag.
Halv sju gav jag upp och steg upp med henne. Startade tv:n och julkalendern från 2010, Hotell Gyllene Knorren. En av mina favoriter.
Jag vattnade blommor och hörde hur någon kom ner för trappan. Jag tänkte att det var säkert Johanna, som ville mysa med Elin, så jag skulle få en timme till i sängen. Härligt!
Men det var inte Johanna. Det var Erik! Jag höll på att ramla omkull... Erik uppe halv sju....
Han var hungrig. Och frågade om vi kunde göra amerikansk frukost? Bacon, korv, hashbrowns mm....
Jaha... kl sju på morgonen.....???

Här står han, fjortonåringen, klockan halv åtta och skalar potatis till hashbrowns.
Så nu när klockan är tio har vi ätit en brakfrukost, öppnat adventspaket, Johanna är på väg till Väla med farmor och jag och Oliver ska ut och springa/powerwalka vid reningsverket. Denna gången ska jag inte tappa bilnyckeln...

Ikväll ska vi till Jeanette och Jimmy för det årliga glöggminglet. Jättemysigt ska det bli. Jag har inte träffat mina tjejer på länge så ikväll får vi äntligen tid att prata ihop oss igen.
Jag lääängtar.
Jag hoppas att ni alla får en härlig lördag och fjärde advent.

Nu ÄR det jul. Julafton om en vecka imorgon..så härligt.
Granen är som sagt inne, men jag tror att några av bilderna försvann i cyberrymden. Så här är de igen

Jag satte i ljusen först, innan barnen kom hem..... sen hjälptes tjejerna åt att klä den.

Visst blev den fin?
Vi har ju grannar här i återvändsgränden.... den ena har haft sitt julpynt uppe i ett år nu.... vilket många kanske tror att jag tycker är lajbans. Men nej...det tycker jag inte!! Julen är så underbar som den är pga att den bara är en månad om året. December.
Några av våra andra grannar har gjort något som är märkligt i mina ögon. En utegran.
Ja en utegran i sig är ju inte så konstigt. Men de har klätt den med kulor och glitter!!!

Det är lika märkligt som tygtomten som har hängt ute i ett år nu, i ur och skur, sol och regn....
Fast Elin gillade som sagt granen och när vi gick över för att titta på den så kom kvinnan ut och frågade om vi beundrade hennes disneygran....?
Jag vet inte.... liknar det en gran från en Disneyfilm?

Men som sagt, Elin gillade den....
Jag har gjort julgodis. Rocky road och Mozartkulor. SÅ gott...!

Och vet ni vad som kom igår???
Japp! VÅRA INBJUDNINSKORT!

Snart ska vi skicka ut dem.
När vi har en lugn barnfri eftermiddag och kan fokusera på att skriva fint.
Men vet ni?
Ibland får man ju dumma, knäppa, onödiga tankar.... en oro börjar sprida sig i magtrakten. Jag vet att det finns någon som kommer att tänka att det inte är en inbjudan som är korrekt enligt etikettens alla regler. Jag vet att de kommer att sitta i sin stuga och rulla med ögonen och sucka över hur hopplös jag är....
Men då får de väl göra det....? De behöver inte komma om tanken på att Magdalena Ribbing inte varit inblandad i vår planering får dem att må dåligt.

Men nu är det som sagt fredagkväll och fredagsmyset står för dörren. Jag önskar er alla en härlig kväll och början på helgen.

Åh vår vackra gran är inne och klädd. Den är så FIN!!
Jag tog in den i morse och satte i ljusen.

Den är inte så stor, men visst är den ljuvlig ändå? Tjock och bullig.

[Bild]

[Bild]

Tadaaa. Jag tittade på några klipp på youtube för att då lite tips (från amerikanare) på hur man lättast klär sin gran med ljus.
Man ska ha massor med ljus. Verkligen massor. En video tipsade att 100 ljus/foot. 1 foot ~ 0,3 m
Så.... de menar alltså att på en yta på ca 3dm2 (kvadrat dm) ska det sitta ungefär 100 små ljus....

https://youtu.be/vUAf-jRo12A

Jag vet inte om det går att klicka på länken så att ni kan se....
Jag älskar dessa julklipp, Martha Stewart är en favorit. Undrar hur det är att vara henne... att vara så präktig och duktig på allt....?
Jag tycker nog att jag lyckades rätt bra med min gran ändå... eller?
När sen Johanna och Elin kom hem klädde de den.

[Bild]

Tjejerna var mäkta stolta, Elin sprang och hämtade mig flera gånger och ställde sig med utsträckta armar bredvid den och sa "Titta, tada"
Hon har ju ärvt lite av min kärlek till julen iallafall.

Det är ju inte bara jag som har satt upp granen.....vi har ju grannar. Knäppa grannar.

[Bild]

Ser ni vad jag ser?
Ser ni vad som stör mig??


De har kulor och glitter på en gran som står utomhus. UTOMHUS!!!

Eller så mycket stör det mig inte, jag överdriver nu för att ni ska skratta. Men det är ju något udda att ha glitter och kulor i en gran utomhus. Elin älskade den, hon sprang dit och klämde och plockade med alla kulorna.

Nu ligger vi utslagna i soffan, musikhjälpen har börjat, och jag njuter i full drag av juldofterna, Mozartkulor, julmust och tanken på min sköna säng. Snart ska jag dyka ner i den.
Men jag har ju lite bröllopsskvaller att berätta, vi har beställt inbjudningskort till bröllopet!!!
Och de kommer att bli levererade denna veckan.
Hur spännande??
Längtar!!