Så här fyra dagar innan julafton...vad har ni för känsla i kroppen? Är ni stressade? Harmoniska? Uppspelta? Lyckliga? Fasar ni inför helgen?
Jag är lycklig, harmonisk över att nästan allt är färdigfixat, jag är definitivt inte stressad. Men något som har intagit mitt sinne och min kropp är det dåliga samvetet.. Min mamma sa en gång att man som förälder alltid går omkring med lite dåligt samvete, för man tycker att man aldrig gör tillräckligt för sina barn. Jag har alltid känt ett otroligt stöd och engagemang från mina föräldrar så jag tyckte att min mamma var lite överdrivet dramatisk när hon sa så, tills jag själv blev mamma och bonusmamma...
Helt plötsligt kommer alla dessa känslor över mig att jag vill att barnen alltid ska vara glada, jag vill skydda dem från allt hemskt, jag vill TA BORT all ondska och skona dem från all typ av sorg.
Men det kan jag inte...
Det finns säkert någon klok människa som säger att vi måste alla gå igenom vårt eget helvete, det är inte nyttigt att vara glad hela tiden. Och den människa har säkert rätt, vi måste se och uppleva vissa jobbiga saker för att bli ödmjuka och bra människor, men jag hatar när barnen är ledsna. Något går sönder i mig när de gråter.
Jag har dåligt samvete för att vi i år inte har köpt lika många julklappar som andra år eftersom vi sparar till bröllopet. De får mindre presenter för att VI vill gifta oss.
Det går absolut ingen nöd på dem, de får gåvor, fina saker som de har önskat sig, dock inte ALLT som står på deras önskelista...
Men vi får god mat, härligt umgänge, tid tillsammans och alla somnar varma, mätta och framförallt trygga i torra sängar.
Det får inte alla...
Och nu till det som river på min insida allra mest...Aleppo... jag har gråtit så mycket när jag sett klipp som visas på nätet och på tv. Det är så fruktansvärt vad människan kan göra mot varandra, det gör fysiskt ont i mig att se.
Här är jag, spenderar mycket pengar på mina nära och kära, ser till att vi har det bra, men på andra sidan jorden (eller lite närmare) så går livet i kras för tusentals människor.
Egentligen är jag inte intresserad av politik, eller religion, jag tycker att extremister tar fram det sämsta hos människor och slår liv i spillror. Men jag har försökt förstå varför det krigas i Syrien, men jag kan fortfarande inte greppa det.
Jag tittade på ett klipp på youtube: "Syrias war: Who is fighting who" och det första som sägs är att kriget i Syrien "is a mess" sedan förklarar personen hur det började med fredliga demonstrationer, och sen urartade det. Det sista som sägs är att det inte finns något slut i sikte.
Och under tiden dör fler civila...
Vi blir matade med artiklar och olika klipp, döda människor, barn... barn som inte gråter, som är apatiska.
Känslan av maktlöshet är så stark att den ibland slår luften ur mig.
Vad kan vi göra? Vad kan JAG göra?
Jag är barnrättskämpe hos Rädda barnen. Skänker en summa varje månad.
Jag har köpt krispaket från Unicef.
Jag ger lite pengar till tiggare som sitter utanför Willys.
Kläder som barnen inte längre kan ha skänker jag till olika organisationer som jobbar med välgörenhet.
Jag har donerat leksaker och små summor pengar till vänner som jobbar med ensamkommande flyktingbarn.
Och ändå är det bilderna på pojken som spolats i land på en strand, död, och pojken Omran som sitter apatisk i en ambulans, som har etsat sig fast på min näthinna.

Jag tänker inte gå in i en debatt om vems fel detta är, men jag hoppas att vi alla kan vara överens om att det inte är barnens fel...
Vi måste göra allt vi kan för att hjälpa, men räcker det? Fler människor, barn, kommer att dö.
Men fler kommer också att bli räddade, få komma till platser som är säkrare än Aleppo.
Sen börjar nästa kamp...att komma in i vår vardag här i västvärlden, så totalt olik deras egen. Och här står vi och rynkar på näsan, vänder ryggen till och skriker att man minsann ska vara tacksam för att få komma till vårt land.
"De" ska visa tacksamhet för att "vi" har tagit emot "dem" och hjälpt dem till säkerhet, nu är det dags för "dem" att visa vad de går för och betala tillbaka "våra" skattepengar....
Hur lätt kan det vara?
Jag tänker, om vi förlorade något av barnen, hur hade vi gått tillbaka till vardagen? Hur hade jag fortsatt leva?Och hur skulle jag börja leva i ett annat land om jag inte hade familjen med mig? Om jag hade sett dem dö?
Hur gör man det utan att så småningom bli bitter?
Varför gjorde "ni" inget?
"Ni" stod och såg på hur vår stad, vår värld föll och "ni" bara lät det hända?
Trots att det sas efter andra världskriget att "vi aldrig får glömma" så har "vi" låtit det hända igen.
Det är hjärtekrossande, blodigt och fruktansvärt...
Jag vill ropa; Vi ser er! Vi hör er! Vi gör så gott vi kan!!

Jag ska snart fira jul, med min fina fina familj, som jag är så glad och tacksam för. Som jag älskar mer än jag trodde var möjligt.

Om du fasar inför julhelgen, så kanske du kan tänka så här; det är bara en eller två dagar. Sen är det över. Är du ledsen för att du är ensam? Njut av alla bra filmer på tv och ät massor av godis!
Kommer ni att vara tjugo pers hemma hos dig och du är stressad för det?
Gå och lägg dig med en bok. Kom ut när det är dags för mat. Sen är det tillåtet att gömma sig igen.
Ta med dig godis!
Andas!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var så länge sen jag bloggade att jag inte vet var jag ska börja... det har varit ett tufft halvår. Eller snarare åtta månader. Jag började ju ett nytt jobb i juni förra året om någon minns att jag skrev det? Bloggade jag om det? Jag minns inte e...

Alla har något som de verkligen gillar att göra men som de samtidigt tycker är lite pinsamt, har jag hört.. som att lyssna på riktigt dålig musik, klämma finnar, äta kalla vita bönor direkt ur burken.... jag tänkte berätta och visa er en av mina heml...

Ja, nu var det länge sen jag skrev igen, livet har varit hektiskt, är hektiskt och stressigt, men ändå bra. Jag har fått nytt jobb (can I get a WHOOP WHOOP) äntligen lite mer stabilitet i familjelivet i fråga om mina arbetstider, vi vet alltid när ...

Vi är på hotell. I Göteborg. Götlaborg. Alla heter Glenn och luktar fisk. I Göteborg. Vi har varit på vin- och chokladprovning. Väldigt trevligt. Damen som höll i provningen var väldigt kunnig och trevlig, det varade i 1,5 timme och när vi gick ...

Det var så länge sedan jag bloggade att sökfältet glömt "Bloggplatsen".... jag borde skämmas som uppdaterar så sällan! MEN, jag har haft lite annat för mig, som ni kanske minns skickade jag mina engelska diplom till UHR (Universitets och Högskole R...