Ni är underbara, vet ni det? Så många krya-på-dig-meddelanden jag fått, mitt hjärta bubblar över av värme. TACK, för att ni tänker på mig och vill att jag ska bli bättre snabbt och ta hand om mig.

Jag har spenderat mycket tid att göra just det, ta hand om mig, smörja in mig med mjukgörande kräm över hela mig, från pannan ner till lilltån, jag brukar inte ha tid att vara SÅ noggrann. Jag har även övat Yoga, mediterat, läst, lyssnat på poddar och sovit. Det har varit ganska skönt, det har hållit mig ifrån att snurra ner mig i ett mörkt hål av saknad efter min lilla (och stora) älskling. Jag har chattat med en av mina kusiner i Canada och hittade då bilder på Elin från när hon var nyfödd....         

tänk att hon varit så här liten..... och tänk att Linnea varit en så stolt storasyster. Det är hon i och för sig fortfarande, hon avgudar sin lillasyster, men nu har ju Elin sin egen (väldigt starka) vilja och Linnea får känna på hur det är att bli utskälld av en fyraåring (det får vi alla, det är blandade känslor) och ibland vill man vara för sig själv, ha lite egen tid när lillasyster inte alltid sister som ett frimärke på sig. 

Så liten.....

Tillbaka till ämnet.... Jag fick göra en skiktröntgen igår. Jag skulle ligga helt stilla, inte röra en muskel, så självklart började det klia på näsan och i ögat så fort jag blivit inrullad i tunneln och de sprutat in kontrasten i armen. Och jag fick knipa riktigt hårt för att undvika att släppa ut en prutt, typiskt...

Har ni gjort en skiktröntgen någon gång?

Hur mycket kan det väsnas?

Som en byggarbetsplats i mitt huvud.

Idag när läkarna kom på rond så berättade de att allt såg normalt ut, de kan utesluta proppar, MS och tia attacker. Skönt! Nu ska jag snart till ögonspecialisten kl 13.30 och såvida de inte hittar något hemskt i ögat så får jag komma hem i eftermiddag. YAY!!!

Hoppas på en härlig solig helg att njuta av.

Kram till er alla.