Det var så länge sedan jag bloggade att sökfältet glömt "Bloggplatsen".... jag borde skämmas som uppdaterar så sällan!

MEN, jag har haft lite annat för mig, som ni kanske minns skickade jag mina engelska diplom till UHR (Universitets och Högskole Rådet) för att få dem bedömda till svenska. Fick tillbaka att jag inte var behörig att studera i sverige...Ja ni kanske kommer ihåg? Jag fortsatte trots det att söka jobb som stödpedagog, men fick inte riktigt napp, jag var på en del intervjuer och alla sa att jag gjorde ett gott intryck och verkade absolut veta vad jag pratade om. Men eftersom min utbildning inte var 100% så kunde de helt enkelt inte anställa mig. Igen får jag den här känslan av uppgivenhet över hur vi i Sverige är så fokuserade på utbildning, jag menar inte att utbildning är dåligt, tvärtom, men en utbildning garanterar faktiskt inte att någon är bra på det jobb som de är utbildade att göra. Och tvärtom, en människa kan ha en lägre utbildning men mycket erfarenhet som gör att de kan göra jobbet utomordentligt bra! Men men, jag ska ställa mig till rätt i ledet...tyvärr kan jag ju inte påverka något i detta ämne.

Så i allafall, jag sökte även alla stödpedagogutbildningar i Sverige söder om Stockholm) och har fått kallelse till att göra ett särskilt prov i Landskrona och i Nyköping (det gör jag online) 

Jag fick även ett mail från Karlskrona som sa att jag inte var behörig, jag var tvungen att läsa in Specialpedagogik1 för att bli behörig... "problemet var bara att det skulle vara klart den 25/4 och jag fick mailet den 2/4... men jag lyckades. Jag gjorde hela kursen på tre veckor och sen ett muntligt prov via typ Skype med en dam, kl 8:00 en söndagsmorgon. Och fick A. Känner mig stolt över det.

Och för en vecka sen blev jag erbjuden ett jobb som stödpedagog!

De vet att min engelska utbildning inte är 100% likvärdig som den svenska, men de tycker det är helt ok att jag pluggar samtidigt och de gillade mig så vill ge mig en chans. Det är en provanställning på 6 månader och sen får vi väl se vad som händer. Om de är fortsatt "imponeade" eller om anställningen avslutas.

Jag är ganska livrädd om jag ska vara ärlig.

Det har varit så mycket med jobb de senaste åren, samtidigt som jag vill ha något att "bita i" en ny utmaning, så är jag trött och vill ha lugn runt mig. Jag känner av utmattningen från förra året, hur tröttheten bara tar över, hur jag är nära tårarna hela tiden, svårigheten att fokusera och få något gjort. Hur otroligt skönt det är att bara ligga på soffan och stirra rakt fram. Silence is golden så att säga. 

Saknade av "mitt gamla" jag är vissa dagar överväldigande och självtvivlet kväver mig nästan. 

Men det ska bli väldigt spännande med nya jobbet som jag börjar om en månad. 

Jag visar en bild på min största kärlek, hon som får mitt hjärta att dansa och allting att lysa.