Direktlänk till inlägg 3 november 2018

Vänskap

Av ladivamaria - 3 november 2018 20:06

Det här med vänkap kan vara svårt. Fortfarande vid 42 års ålder händer det att jag sitter och undrar vad folk tycker om mig, om de tycker att jag är en härlig person, någon som är kul att vara med, lättsam men samtidigt någon man kan prata med och lita på?

Eller är jag uppblåst, självgod och dryg? Någon som man bara träffar för att man inte på något sätt kan "bli av med" mig? Det sista tror jag egentligen inte, jag är säker på att de som jag kallar vänner tycker genuint om mig, vår vänskap är genuin och ärlig, men ibland snurrar tankarna iväg i banor om de där människorna som kommit och gått i mitt liv. För visst har även ni dem personerna som ni träffat under en period i ert liv, umgåtts mer eller mindre intensivt med och sen rinner vänskapen ut i sanden.

Varför blir det så?

Jag älskar detta "citat", eller det är för långt för att vara ett citat, vad kan man kalla det? En text? 

Ja en text om vänskap, så vackert och sant:

 

Jag har träffat många fina människor genom arbete och studier, som jag har haft otroligt kul med och under en period har det känts som om detta varit mina livskamrater, dem som alltid kommer att vara i mitt liv.

Men så har det inte blivit, våra vikariat har avslutats eller kurserna har kommit till en enda och vi har tagit olika vägar till resten av våra liv och inte fått riktigt plats i varandras liv längre.

Man kan ju tänka att om man verkligen är vänner, riktiga vänner, så gör man plats för varandra i sitt liv, om man verkligen vill och vill man inte så ska man säga det till sin "vän" istället för att vara undvikande och det är ju sant.

Men jag tror inte att det är så enkelt att man bara säger till någon: Tack för den här tiden, det har varit jättekul men nu drar jag, ha det fint!

För man kanske inte ser det så svart och vitt, man har kanske alla avsikter och önskan att ringa, träffas och fortsätta vänskapen men som det står i texten ovan: It is real! But only for a season


För några år sen hade jag tre fantastiska tjejer i mitt liv, vi hade jättekul tillsammans, jag skrattade tills jag grät och vi pratade om allt, kunde sitta på ett fik i flera timmar och bara prata. Sen hände nog något, jag fick ett nytt jobb, jag träffade mitt livs kärlek och blev gravid. Flyttade från den stora staden.

Och plötsligt hade jag inte samma tid längre, jag lärde mig andra saker som också var viktiga för mig och en dag insåg jag att jag inte pratat med "mina tjejer" på väldigt länge.

Jag försökte skriva något snällt.

Något roligt, skickade en bild på Elin som då var ungefär åtta månader och jag hoppades att de ville träffas igen, fastän jag inte alls visste hur jag skulle ro ihop det, hela perioden som jag var föräldraledig gick jag mest runt som i ett vacuum med konstant hjärndimma. Jag ville träffa mina vänner, men samtidigt så var allt så svårt.

Så jag fick svaret att de inte tyckte om att jag försvunnit, att de kände sig svikna och illa behandlade av mig. 

Ja. Så kanske det var. Men det var aldrig meningen att såra någon, det var det sista jag ville.

Men jag tror att vi var definitivt menade för varandra endast, "For a season"

Jag minns dem med värme och glädje och jag hoppas de har "förlåtit" mig för att jag helt omedvetet svek dem.

Jag har ju också känt mig lite sviken ibland, av någon som brukade bli hembjuden till oss flera gånger i månaden. Middag, vin och snacks, inget snålande, men aldrig blev vi bjudna till deras hem. När jag sa till Thomas att vi kanske skulle vänta lite med att bjuda över dem nästa gång? Se om de hör av sig till oss?

Det gjorde de inte. Nu är det snart ett år sen vi åt middag tillsammans. Så kan det bli.

Kanske vi kom in i deras liv "For a reason"?

Men man undrar ju självklart varförd det hux flux blir knäpp tyst från någons håll som man trodde var ens vän. Och man börjar undra om man sagt eller gjort något som har sårat?

Men det får vara så, livet rullar på och jag är helt ok med att vara någons "For a reason eller season" så länge jag får några "Lifetimers" också.



Jag kommer nog att skriva fler inlägg om ämnet med vänskap, men just nu är jag för trött.

Jag hoppas att ni har vänner i ert liv som aldrig försvinner utan att förklara varför, och att ni har fått uppleva hysteriska skratt tillsammans med vänner som bara är hos er för en kort tid.

 
 
Ingen bild

Mamma

5 november 2018 14:47

Du skriver bra du. Och fångar sanningen på ett nästan kusligt sätt.
Kan du förresten översätta citatet till ett begripligt språk 😁

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av ladivamaria - 11 april 2020 10:58

Det var så länge sen jag bloggade att jag inte vet var jag ska börja... det har varit ett tufft halvår. Eller snarare åtta månader. Jag började ju ett nytt jobb i juni förra året om någon minns att jag skrev det? Bloggade jag om det? Jag minns inte e...

Av ladivamaria - 8 juli 2019 15:05

Alla har något som de verkligen gillar att göra men som de samtidigt tycker är lite pinsamt, har jag hört.. som att lyssna på riktigt dålig musik, klämma finnar, äta kalla vita bönor direkt ur burken.... jag tänkte berätta och visa er en av mina heml...

Av ladivamaria - 26 juni 2019 10:11

Ja, nu var det länge sen jag skrev igen, livet har varit hektiskt, är hektiskt och stressigt, men ändå bra. Jag har fått nytt jobb (can I get a WHOOP WHOOP) äntligen lite mer stabilitet i familjelivet i fråga om mina arbetstider, vi vet alltid när ...

Av ladivamaria - 25 maj 2019 21:13

Vi är på hotell. I Göteborg. Götlaborg. Alla heter Glenn och luktar fisk. I Göteborg. Vi har varit på vin- och chokladprovning. Väldigt trevligt. Damen som höll i provningen var väldigt kunnig och trevlig, det varade i 1,5 timme och när vi gick ...

Av ladivamaria - 19 maj 2019 07:24


Det var så länge sedan jag bloggade att sökfältet glömt "Bloggplatsen".... jag borde skämmas som uppdaterar så sällan! MEN, jag har haft lite annat för mig, som ni kanske minns skickade jag mina engelska diplom till UHR (Universitets och Högskole R...

Presentation


Jag har hunnit fylla 40..... Och inser att jag inte är på den "plats" jag trodde och hoppades på när jag var 25. Varken fysiskt eller mentalt. Så jag tänkte ändra på det. Vill Du följa med på min resa?

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards