Söndageftermiddag, och helgen lider mot sitt slut. Jag har ont i huvudet och känner mig allmänt trött och hängig. Jag sa ju till mig själv att ha mycket tid med familjen och för mig själv och inte köra på för fullt för mycket. Och ändå står jag här och i stort sett slickar på den berömda väggen. Jag måste dra i handbromsen, varva ner och bara vara. Jag trodde dock inte att det skulle vara så svårt, att jag skulle vara så dålig på det, men det är jag. Det dåliga samvetet flåsar mig konstant i nacken, jag borde göra mer, jag borde jobba mer, jag borde städa mer, jag borde laga bättre mat åt min familj, jag borde spendera mer tid med Elin, njuta av varje sekund med henne och aldrig någonsin bli irriterad. Det är ju ändå mitt eget fel att hon ibland uppför sig trotsigt, det är ju jag som uppfostrar henne så hennes uppförande är ju direkt kopplat till mig själv... ja ni hör hur jag håller på... och jag vet ju att det kommer att gå riktigt illa om jag inte taggar ner så att säga. Min kropp och mitt sinne skriker efter en hel dag på soffan med en bok, men om den dagen skulle komma så "ska jag bara" en massa saker först för att verkligen kunna ta till vara på timmarna att inte göra någonting på. 

Igår var vi ute i skogen en sväng. DET var härligt och välbehövligt. Att få njuta av vädret och vår härliga natur, låta Elin springa av sig (vilket hon också behövde) och se hur träden och buskarna håller på att explodera i varma orange, röda och gula färger.        

Sen åkte vi hem, tittade på deprimerande hockey (vad är det som händer Rögle??? Vad håller ni på med??) och lagade köttfärslimpa. Det var himmelskt gott. Kokt potatis, inlagd gurka, sås, broccoli, blomkål, morötter och mammas lingon. Vattnas det i munnen på er?

Sen slängde vi oss i soffan och tittade på Mordet på Orientexpressen av Agatha Cristie, nyinspelad 2017. Den var rätt bra, men jag nickade till ett par gånger ändå, trött som man är.

Jag hoppades på att huvudvärken som anlände igår skulle vara försvunnen när jag vaknade imorse, men det var den inte, och trots stretchövningar, otaliga glas med vatten och även smärtstillande tabletter så biter den sig kvar. Vi får se om den kan tänka sig att försvinna inatt istället och låta mig vakna imorgon och känna mig energifylld istället för urlakad och trasig.

 

Mamma

19 oktober 2018 19:45

Aldrig hört talas om 4 års trotset? När du var 4, undrade jag varför uppfostringsanstalterna försvunnit. Ibland ❤️

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var så länge sen jag bloggade att jag inte vet var jag ska börja... det har varit ett tufft halvår. Eller snarare åtta månader. Jag började ju ett nytt jobb i juni förra året om någon minns att jag skrev det? Bloggade jag om det? Jag minns inte e...

Alla har något som de verkligen gillar att göra men som de samtidigt tycker är lite pinsamt, har jag hört.. som att lyssna på riktigt dålig musik, klämma finnar, äta kalla vita bönor direkt ur burken.... jag tänkte berätta och visa er en av mina heml...

Ja, nu var det länge sen jag skrev igen, livet har varit hektiskt, är hektiskt och stressigt, men ändå bra. Jag har fått nytt jobb (can I get a WHOOP WHOOP) äntligen lite mer stabilitet i familjelivet i fråga om mina arbetstider, vi vet alltid när ...

Vi är på hotell. I Göteborg. Götlaborg. Alla heter Glenn och luktar fisk. I Göteborg. Vi har varit på vin- och chokladprovning. Väldigt trevligt. Damen som höll i provningen var väldigt kunnig och trevlig, det varade i 1,5 timme och när vi gick ...

Det var så länge sedan jag bloggade att sökfältet glömt "Bloggplatsen".... jag borde skämmas som uppdaterar så sällan! MEN, jag har haft lite annat för mig, som ni kanske minns skickade jag mina engelska diplom till UHR (Universitets och Högskole R...