Julmånaden är här, min favoritmånad...
Jag får ofta frågan vad det är jag älskar så med julen. Jag kan inte säga att det är en specifik sak... det är stämningen, pyntet, mörkret utomhus, ljusen och värmen inne, maten, bakverken.... lite ledigt från jobbet, soffmys och titta på julfilmer... finns det någon som inte gillar det?
Jo, jag vet och förstår att alla inte har den där värmen inomhus, de har ingen att kura ihop sig med och ingen som har hjälpt till att pynta deras hem. Det gör mig verkligen ont när jag tänker på de barn som växer upp med alkoholpåverkade föräldrar och andra familjemedlemmar, där julen bara är mörk och kall och många dagar då skola/fritids är stängt. Att man då blir likgiltig inför denna stora helg som är så viktig och härlig för så många andra.
Jag förstår att man då bokar in extra pass att jobba istället, eller reser bort. Det viktigaste tycker jag att man skapar sina egna traditioner som man själv mår bra och blir glad av.

Julpynt gör mig glad. Jag får kittel i magen när jag tar fram lådorna varje år. Jag köpte lite nya saker för vårt uterum i år. Vitt, snölandskap var min inspiration.

Jag tycker det är ljuvligt.. hade vi haft en värmare där ute så hade jag suttit där ute hela tiden. Men nu har vi inte det, så där är svinkallt, men jag sitter inne i vardagsrummet och tittar ut dit ofta.

Älskar denna kudden, jag kan tänka mig att många tycker det är ?trams? att ha en sådan sak. Men saken är den att jag är otroligt stolt över att vara gift med Thomas. Vi är ett team, vi är en familj och jag har hans efternamn.
Ni kanske undrar var granen är?
Jo, vi har gran.... som tur är bestämde vi oss för att inte ha en äkta i år, utan köpa en plastgran istället... vilket ju var tur... eftersom katterna tyckte det var lajbans att klättra i trädet...

Ser ju något vissen ut....
Så ja, huset är pyntat och mysigt, jag är lite sur över att grannens hus är pyntat finare än mitt på utsidan, men det får vara så. Nästa år... då, ska vårt hus glittra så man kan se det från månen...
Och jag har min egen lilla Grinch, det har ingen annan...