Direktlänk till inlägg 28 maj 2017
Phu, om en vecka är det över, då vet vi om all planering har klaffat. Jag kan ju säga att psyket är lite svajigt just nu... jag sitter med papper och penna och försöker planera lördag minut för minut fram tills att vi sätter oss i fordonet som ska ta oss till Orangeriet.
Då kommer jag att slappna av.
Tills dess.... aaarrrgghhhh!!!!
Låt mig bara hinna...
Snälla låt mig hinna allt.
Jag är ju en otrolig tidspessimist, jag tror aldrig att jag har tillräckligt med tid, jag vill alltid vara minst en kvart före utsatt tid, jag blev uppfostrad till att inte låta andra vänta på mig.
Men nu måste jag släppa det, denna dagen ska jag bli väntad på. Jag kommer att komma för sent (eller inte FÖR sent, men på utsatt tid, så gästerna måste vara tidiga)
Förhoppningsvis kommer de inte att ha något emot att vänta på mig...
Mamma säger att det kommer att bli bra, Oliver säger att det kommer att lösa sig, jag får lita på dem....
Men tänk om..... nej, inte tänka....
Det var så länge sen jag bloggade att jag inte vet var jag ska börja... det har varit ett tufft halvår. Eller snarare åtta månader. Jag började ju ett nytt jobb i juni förra året om någon minns att jag skrev det? Bloggade jag om det? Jag minns inte e...
Ja, nu var det länge sen jag skrev igen, livet har varit hektiskt, är hektiskt och stressigt, men ändå bra. Jag har fått nytt jobb (can I get a WHOOP WHOOP) äntligen lite mer stabilitet i familjelivet i fråga om mina arbetstider, vi vet alltid när ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 | 6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 | 11 |
12 | 13 |
14 | |||
15 |
16 |
17 | 18 |
19 | 20 |
21 |
|||
22 | 23 |
24 |
25 | 26 |
27 | 28 | |||
29 |
30 | 31 |
|||||||
|