Klockan är 4 och jag sitter i soffan, en stor kopp te med honung lindrar min hals och dämpar min skrällande hosta. Den där vackra låten med Beverly Craven, 4 o'ckock (in the morning) snurrar i mitt huvud.
Om en månad och lite till så kommer det att börja ljusna vid den här tiden. Vad jag längtar efter att detta kalla, blöta mörka ska ta slut och ersättas av det ljumma och ljusa.

Detta är snart två år sen, veckan innan Elin fyllde ett år, vi köpte pizza och körde ner till stranden och åt middag. Lite längre bort hade en grupp ungdomar samlats, de hade den där "vi är unga och fria" känslan om sig. Precis slutat skolan och hela sommarlovet framför sig. De kastade en boll till varandra och Elin satte fart, hon kunde inte gå än utan tog sig fram genom att hoppa på rumpan.
Ni ser rumpspåren i sanden....
När hon nådde gruppen så tog hon bollen ifrån dem, jättestolt. Ungdomarna visste inte riktigt vad de skulle göra, de hade aldrig sett någon så söt förut. Så självklart fick hon bollen...
Vad jag längtar efter att äta middag på stranden vid solnedgången.
Vad jag längtar efter att bli helt frisk också....slippa denna trötthet och smärta.
När solen kommer och tinar upp oss så blir det bättre. Allt blir bättre med solen.