En dag i somras satt vi i trädgården när jag hörde Elin gråta. Jag ropade på henne men hon kom inte, så jag gick in för att att hitta henne sittandes med en leksak, hur glad som helst. Konstigt. Men jag gick ut och satte mig igen. Efter ett tag hörde jag det igen, så jag gick in igen men hon var fortfarande glad. När det hände tredje gången sa jag till Oliver; Vem har barn här som gråter?!?
Nej det är grannarnas getter.
Ursäkta mig??
Getter?
Får man ha det hur som helst??
Ja nästan... Man måste ha stängsel/staket som de inte kan ta sig över, under eller igenom.
Vi hör dem hela tiden, määähäää.... Gulligt, när de fortfarande är små.... Jag hoppas bara det inte blir olidligt när de är gamla bockar och tackor....
Idag gick jag och Elin och hälsade på dem.

Visst är de ljuvliga!? Elin sträckte fram handen, drog undan den snabbt och skrattade högt. "Läschkit" sa hon och skrattade igen.

Barn och djur är så underbart att se tillsammans. Jag blir alldeles varm i magen när jag ser Elin med ett djur, hon blir så uppspelt, hon vet inte riktigt vad hon ska göra med sig själv. Men det är härligt.

När vi hade varit hos getterna ett tag gick vi in och lagade mat. Lasagne.

Ja jag har ärtor i min lasagne, ibland även majs och morötter. För att få de där extra grönsakerna och vitaminerna.
Erik gillar inte pasta, så jag gjorde bara köttfärs och broccoli till honom. Vi har riktiga gourmet-barn. Pasta, korv och potatismos är inget som gillas. Däremot oxfile, räkor och oliver, det äts gärna tills det kommer ut ur öronen på dem.
Underbara knasiga ungar.
Vi får kolla getterna en gång till

[Bild]

Igår var en dag att bara ta det lugnt och ta igen oss och ladda upp för kommande vecka. Ja det var meningen att vi skulle göra det iallafall. Jag åkte iväg och handlade mat till veckan, Oliver åkte ut till reningsverket och sprang en runda. När jag kom hem hade jag lite bråttom så jag skyndade mig mot dörren för att slänga in kassarna. Då får jagse enliten fågel som ligger på rygg på vår stengång utanför dörren. Och denlille parveln andades fortfarande. Jag fick sådan ångest, för jag insåg att jag var tvungen att ta död på den, den led ju.... Antagligen hade den flugit in i något av barnens fönster på andra våningen och knockat sig. Jag bar in alla mina kassar och funderade på hur jag skulle lösa detta, bara tanken på att stampa på honom(?) eller slå honom med en skyffel fick mig att rysa. Skulle jag gå in till grannen och be honom hjälpa mig? Men nästa gång jag kom ut så hade den vänt sig och låg på magen. Så jag plockade upp den, den "burrade" upp sig i min hand och öppnade och stängde näbben, som om den försökte ropa på någon fågelkompis. Jag kunde se att den hade några uppenbara synliga skador, vingar och ben var intakta så jag höll upp mina händer lite så att han skulle kunna flyga iväg om han ville. Men det ville han inte. Jag kastade honom lite upp i luften. Eller, alltså, jag slungade inte honom som en baseboll eller så...jag släppte honom bara lite lätt så att han skulle få vind under vingarna. Men han var inte pigg på det heller, han flaxade lite och landade i vår häck och blev sittande där. Jag var nu ganska sen till mitt möte så jag tänkte att det är bättre att han får sitta där än att han ligger på marken. JAg lämnade alla matkassar på köksbordet för Oliver att ta hand om när han kom hem från sin löprunda.

Jag åkte iväg för att träffa min svägerska och några andra tjejer som jag jobbar med. Jag har bestämt mig för att ändra på mitt liv. Få en bättre, högre inkomst, få en större utmaning och träffa nya härliga människor. Jag ska bygga min egen business och hjälpa andra människor att få ett bättre liv, ett hälsosammare liv och kanske även en högre inkomst.

Det kommer självklart inte att gå över en natt, men vad gör det? 

Jag kommer att jobba tillsammans med min svägerska som är en underbar person, jag ser otroligt mycket fram emot att sammarbeta med henne! 

Efter vårt möte med hennes sponsor kände vi oss inspirerade, peppade och verkligen på topp! En så underbar känsla!

Jag körde och hämtade elin hos mina föräldrar, hon låg och sov på golvet när jag kom så det blev lite bökigt att väcka henne och lägga henne i vagnen. Hon var gnällig hela vägen hem vilket man i och för sig kan förstå. När vi kom hem så ville hon inte hälsa på sina syskon vilket var ovanligt, hon brukar kasta sig i deras famnar när de kommer till oss.

Men så ett, två, tre så kräktes hon.

Stackars liten, jag är ganska säker på att det var pga trötthet, hon sov ingen middag i lördags och sen kalas på eftermiddag med massor av folk. Hon ville inte ha någon mat utan tog mig i handen efter att vi tvättat av henne och sa: "Lägga" så hon somnade halv sju i vår säng och sov till sex i morse. 

Idag är också en sån där dag då jag behöver ett helt paket med kex, men vi har inge kex hemma. Inga som är doppade i choklad i allafall. Något annat vill jag inte ha...

Men jag tar väl lite vatten istället, det är ju nästan samma sak....