Jag växte upp i en lägenhet mitt i Malmö och har aldrig haft en trädgård förrän jag och Oliver flyttade ihop. Så mina kunskaper och erfarenheter till blommor, plantor och annat man kan ha växandes i en trädgård är minst sagt begränsad. Men jag håller på att lära mig, jag tycker det är jätteroligt att se mina rädisor och tomater växa. Jag har sått morötter men jag drog upp dem för tidigt... De var små och aprikosfärgade och hade konsistensen av bark.... Så jag har sått nya frön som jag nu ska låta gro lite längre.
Affärer har ju allt som oftast erbjudande om fyra säckar jord för 99kr vilket jag har köpt nu tre år i rad. Sen ser jag detta

och undrar.... Är det kobajs i en påse man köper?
Kan någon svara på det??

Undrar ni hur det gick till när Oliver friade? Jag berättar så gärna!
Jag måste bara berätta lite bakgrund först, förhoppningsvis utan att tråka ut er fullständigt...

Oliver har varit gift tidigare och jag var förlovad när jag bodde i England. Relationen mellan Oliver och hans ex är bra, de har två barn tillsammans och vi vill alla att de ska må bra. Så det är det enda som behöver sägas på den punkten.
Relationen mellan mig och mitt ex är fantastiskt bra, den är icke existerande. För att göra en lång och invecklad historia kort så var vi förlovade, kyrka bokad, klänning uppsydd, smekmånad betald (av min kära far) och fyra månader innan bröllopet ångrade han sig. Vi separerade och jag flyttade hem till Sverige igen. I ett mentalt dåligt skick.

När jag och Oliver träffades (fyra år senare) så mådde jag fantastiskt, både fysiskt och psykiskt. Och vi blev kära väldigt snabbt. Typ första gången vi träffades. Tre månader senare var jag gravid och i juni 2014 föddes vår dotter. Alltså mindre än ett år efter att vi träffats.
Visst har vi olika åsikter men vi har inte "krisat" och vi har aldrig haft något stort bråk. Vi är lyckliga.
Och nu ska vi gifta oss.

Så tillbaka till frieriet.
Det var på midsommarafton, vi hade fest här med våra vänner, det var galet varmt. Jag tänkte några gånger "Nu smälter jag, eller brinner upp"
Vi åt en traditionell midsommarlunch med sill, potatis, gräddfil, gräslök, bröd och allt annat som sig "bör". Vi lekte lekar, badade i plaskpoolen och umgicks med våra närmaste vänner.
En otroligt härlig dag med andra ord.

Ett exempel på lek och skoj....
Vuxna, barn, hundar och vatten i en salig ljuvlig röra.

Frammåt kvällen, vid sju-tiden tände vi grillen och grillade korv. Det var skönt att sitta i skuggan och känna kroppstemperaturen gå ner från 800 grader till mer normala 39...
Oliver stod med en av killarna vid grillen, det tog väldigt lång tid och vi tjejer blev otåliga och sa till dem att skynda på. Så klyschigt egentligen, killarna vid grillen och tjejerna dukar fram tillbehör, men så var det.
Då börjar plötsligt "min" låt spela. Min favorit-kärlekslåt, och Oliver ställer sig upp. Han säger att han är glad att alla kom för att fira midsommar med oss, han är glad att han har lärt känna dem och väldigt glad att han lärt känna mig.
Vid detta laget undrade jag tyst hur mycket han hade druckit? Jag tyckte det var lite underligt att hålla ett välkomsttal när de varit här i åtta timmar.... Sen säger han: Och så har jag en viktig fråga till dig Maria,
Han gick runt bordet och ställde sig på knä framför mig
Vill du gifta dig med mig?

Och självklart var svaret JA!!!
En sådan tur att alla hade sina mobiler på bordet och var snabba att ta några bilder.

Och ringen...?
Ringen ringen ringen!
Den kanske inte är klassiskt "prinsess-vacker" och vilken tur det! Jag är inte en liten prinsessa, om något så är jag i såfall en drottning.
Jag trodde länge att min ring skulle ha en jättestor diamant. Ni vet den typiska förlovningsringen...

Jättefin, men opraktisk i mitt liv. Och lite tråkig... Förlåt, men jag inser att jag inte längre är besatt av det största av det största... Jag vill ha det som är mer personligt.
Så, här är min ring

Den är av stål och har tre diamanter.
Jag älskar den!
Ringen på bilden är en atrapp som Oliver fick låna. Nu har vi beställt våra egna som är graverade med våra namn. Mitt namn i hans och hans namn i min.
Så snart är vi förlovade på riktigt. Men denna väntan....gör mig tokig.....

Jag tänkte börja blogga igen, att skriva har gått lite som en röd tråd i mitt liv. Från favoritlektionen i skolan - skriva uppsats - till några påbörjade men inte avslutade böcker som ligger i en byrålåda... Detta är min fjärde blogg och jag hoppas att Ni som läser kommer att gilla den.

För Er som inte känner mig kan jag berätta att jag bor i en liten by utanför Ängelholm, tillsammans med min sambo och vår tvååriga dotter och varannan vecka kommer min sambos två andra barn, mina bonusbarn eller stjärnbarn, hit och väcker liv i huset.

Min sambo, mannen i mitt liv, mitt livs stora kärlek. Han är väldigt mån om sitt privatliv, han är orolig att han ska bli stoppad på gatan och kanske förföljd av paparazis, så han vill inte att jag använder hans riktiga namn.

Jag ska ge honom ett annat namn. Vi gick igenom några förslag, Knut-Göran, Bengt-Gunnar och Nils-Sven åkte direkt i papperskorgen. Likaså gjorde Fuckface och Dickhead...

Men jag har fått fria tyglar att ge honom ett bra namn. Det är inte jättesvårt, jag har några favoritnamn; Oden, Otto och Tristan. Men det ska han inte heta, han ska få det vackraste namnet jag vet. Namnet som vår dotter skulle ha fått om hon blivit en son.

Oliver!

Så jag och Oliver bor i en liten by med 350 invånare - typ. Här finns en kyrka, en förskola och några kor, men ingen affär. Däremot så hålls det "Pubafton" i bygdegården den sista fredagen i månaden. Då är det säkert livat där, dock har vi inte haft möjlighet att göra dem sällskap någon fredag än...

Vad ska denna bloggen handla om?

Livet tänkte jag. Tankar, funderingar och bilder. Och ja just det...

BRÖLLOP!

För jag ska gifta mig!! Med Oliver.

Nästa vecka har vi två möten inbokade. Ateljé livsrum.

  En lantlig, romantisk festlokal

och Orangeriet.

  även det lite lantligt stuk.

Vi ska skriva ner våra förväntningar och önskemål och sen prata ihop oss.

Jag har lovat Oliver att inte bli en galen bridezilla, men jag kommer att behöva flyga iväg i tankarna ibland. Fantisera om vit tyll och siden.....

Vad tycker ni?

Min stil eller vad?

Jag tror inte att jag kommer att dyka upp i en sån här kreation.... Men det är roligt att titta och tråna eller förfasas.

Musik kommer att vara ett viktigt inslag under dagen. Både jag och Oliver älskar musik, även om vår smak är väldigt olik varandras. Det kommer att bli en härlig mix av gammalt, nytt, dansant, synth och punk.

JAG LÄNGTAR SÅ OTROLIGT MYCKET!!