Senaste inläggen

Av ladivamaria - Lördag 25 maj 21:13

Vi är på hotell. I Göteborg. Götlaborg. Alla heter Glenn och luktar fisk.
I Göteborg.
Vi har varit på vin- och chokladprovning. Väldigt trevligt.

Damen som höll i provningen var väldigt kunnig och trevlig, det varade i 1,5 timme och när vi gick därifrån var både jag och Thomas halvlulliga. Fråga mig inte vad damen sa om de olika vinerna men det vita vinet var godast och nu vet jag att det är tanniner som gör vin surt och beskt. Jag tycker inte om tanniner.
Men jag har lärt mig att om jag sitter på en restaurang och får ett vin med mycket tanniner så ska jag salta. Inte vinet alltså, utan maten. Salt gör att tanniner försvinner på ett magiskt sätt, jag tycker inte om salt mat.... så vi få får väl se hur det blir med det...

Chokladen var god, den vita (som är mer beige i färgen) var godast.

Att äta en hel kakaoböna är inget jag rekommenderar, det är som att tugga på bark. Choklad och vin funkar rätt bra tillsammans, nu vet jag hur jag ska låta chokladen smälta lite i munnen, låta vinet rulla runt tungan för att få den maximala smakupplevelsen. Därmed inte sagt att man ska gurgla sig med det, det är inte flourskölj vilket en av våra bordsgrannar verkade tro.
När vi var klara satte vi oss på ett härligt ställe på Avenyn som heter Tvåhörningen och drack öl och cider.
En liten runda på stan där vi köpte lite kläder till tjejerna därhemma och sen fick vi checka in på hotellet.
Och vi fick sviten igen!!!
SÅ härligt!!!
Den är inte lika stor som på Kramer i Malmö, men vi har en jättestor balkong med solstolar. Tyvärr så blåser det, så vi har inte suttit där ute. Men vi ligger i sängen och tittar på tv och ut genom fönstren. På himlen.
Då och då flyger en mås förbi. Det är härligt.

Inatt ska jag sova så gott. (Snälla, låt mig sova hela natten) Imorgon får vi avnjuta hotellfrukost innan vi kör hem. Precis vad kropp och själ behöver.
Jag ska ligga här och se på medan mörkret sänker sig över hustaken och stadens alla lampor tänds som ett glittrande fisknät.
Hoppas ni har en härlig helg

ANNONS
Av ladivamaria - Söndag 19 maj 07:24

Det var så länge sedan jag bloggade att sökfältet glömt "Bloggplatsen".... jag borde skämmas som uppdaterar så sällan!

MEN, jag har haft lite annat för mig, som ni kanske minns skickade jag mina engelska diplom till UHR (Universitets och Högskole Rådet) för att få dem bedömda till svenska. Fick tillbaka att jag inte var behörig att studera i sverige...Ja ni kanske kommer ihåg? Jag fortsatte trots det att söka jobb som stödpedagog, men fick inte riktigt napp, jag var på en del intervjuer och alla sa att jag gjorde ett gott intryck och verkade absolut veta vad jag pratade om. Men eftersom min utbildning inte var 100% så kunde de helt enkelt inte anställa mig. Igen får jag den här känslan av uppgivenhet över hur vi i Sverige är så fokuserade på utbildning, jag menar inte att utbildning är dåligt, tvärtom, men en utbildning garanterar faktiskt inte att någon är bra på det jobb som de är utbildade att göra. Och tvärtom, en människa kan ha en lägre utbildning men mycket erfarenhet som gör att de kan göra jobbet utomordentligt bra! Men men, jag ska ställa mig till rätt i ledet...tyvärr kan jag ju inte påverka något i detta ämne.

Så i allafall, jag sökte även alla stödpedagogutbildningar i Sverige söder om Stockholm) och har fått kallelse till att göra ett särskilt prov i Landskrona och i Nyköping (det gör jag online) 

Jag fick även ett mail från Karlskrona som sa att jag inte var behörig, jag var tvungen att läsa in Specialpedagogik1 för att bli behörig... "problemet var bara att det skulle vara klart den 25/4 och jag fick mailet den 2/4... men jag lyckades. Jag gjorde hela kursen på tre veckor och sen ett muntligt prov via typ Skype med en dam, kl 8:00 en söndagsmorgon. Och fick A. Känner mig stolt över det.

Och för en vecka sen blev jag erbjuden ett jobb som stödpedagog!

De vet att min engelska utbildning inte är 100% likvärdig som den svenska, men de tycker det är helt ok att jag pluggar samtidigt och de gillade mig så vill ge mig en chans. Det är en provanställning på 6 månader och sen får vi väl se vad som händer. Om de är fortsatt "imponeade" eller om anställningen avslutas.

Jag är ganska livrädd om jag ska vara ärlig.

Det har varit så mycket med jobb de senaste åren, samtidigt som jag vill ha något att "bita i" en ny utmaning, så är jag trött och vill ha lugn runt mig. Jag känner av utmattningen från förra året, hur tröttheten bara tar över, hur jag är nära tårarna hela tiden, svårigheten att fokusera och få något gjort. Hur otroligt skönt det är att bara ligga på soffan och stirra rakt fram. Silence is golden så att säga. 

Saknade av "mitt gamla" jag är vissa dagar överväldigande och självtvivlet kväver mig nästan. 


Men det ska bli väldigt spännande med nya jobbet som jag börjar om en månad. 

Jag visar en bild på min största kärlek, hon som får mitt hjärta att dansa och allting att lysa. 

 

ANNONS
Av ladivamaria - Lördag 13 april 07:37

Jag behöver hjälp! Verkligen!

Nu har jag bott i hus i fem år och en månad och jag känner INTE att jag har särskilt gröna fingrar... jag började sommaren 2014 att odla lite rädisor och tomater i krukor. Det gick fint och förra sommaren skaffade jag två pallkragar och odlade potatis, morötter, sallad och rödbetor.

Igår satte jag potatis och inatt kom det frost. FROST!!! 

I vårt uterum har jag vinterförvarat pelargonerna från förra sommaren och nu vill jag ju att de ska blomma ut igen. Men....jag tycker inte att de ser ut att vara av samma åsikt. Är här någon som kan hjälpa mig?

Jag vill liksom att pelargonerna ska blomma NU!!

     

Jag tycker att de ser ruttna ut.... hur länge ska jag vänta? Eller ska jag slänga dem och köpa nya och förvara dem bättre  nästa vinter?

Jag har satt tulpaner också, och det har kommit massor med blad. Men inga blommor. Funkar tulpaner så? Kommer det blommor sen?

 

Och dessa rosor?

Jag köpte dem på Ica, hade dem i köksfönstret efter jul och de var så fina så jag bestämde mig för att sätta dem i större krukor och se om de skulle bli ännu större?

Men allt klorofyll verkar ha försvunnit...varför är bladen vita???

   


Och den här lilla tomatplantan?

Den har också blivit vit.

Jag ska sätta den i en större kruka, snart. Måste bara köpa mer jord.

 


Och mina fröer, som jag satte för två veckor sen.... det har ju inte hänt något alls här i odlingslådan... Jag har sått blomkål, broccoli, gräslök och basilika.... Men det är är ju INGENTING här... inte ens en liten grön prick som kan visa att det kommer något och kan verka lite uppmuntrande...

Jag känner mig nere...

 


Kan någon komma med förslag om vad jag ska göra?

Snälla.....

Av ladivamaria - Tisdag 26 mars 09:51

Jag har länge gått och varit sugen på bagels. I England (och självklart USA) säljs de med alla möjliga smaker, i alla affärer. Men här i Sverige har jag bara sett dem färdigbredda på caféer, Espressohouse creamcheese bagel är så vansinnigt god!!
Så! Jag kände att jag får väl baka dem själv då. Hittade ett recept och satte igång.

Inte svårt alls, jäst, vatten, salt, honung och mjöl. Låt jäsa. Forma ringar. Koka i sockrat vatten. Grädda i ugn. Ät.
Det tar lite tid, men de blev goda.

Nu måste jag bara vila en liten stund innan jag kör till jobbet.
Ha en fin dag.

Av ladivamaria - Lördag 16 mars 07:26

Jag har sovit dåligt i natt. Jag såg dokumentären "Leaving Neverland" igår. Om James Safechuck och Wade Robson som blev utsatta för sexuella övergrepp av Michael Jackson. Fyra timmar välgjord dokumentär av Dan Reed.

Ja jag tror på vad de berättar, jag tycker att det är tydligt att MJ var en pedofil, säkert mycket pga hans egen uppväxt i händerna på sin elaka pappa som utsatte alla sina barn för olika typer av övergrepp. MJ och hans syskon har ju alla "talat ut" i medier om hur grym deras pappa Joe Jacksson var.

MJ har ju varit anklagad för sexuella övergrepp flera gånger och folk över hela världen har väl ifrågasatt och undrat vad en vuxen man får ut av att umgås så mycket med barn? Jag köper inte att det är för att han själv aldrig hade någon barndom, isåfall borde han väl istället dragit sig tillbaka så fort han fick barn och bara fokusera på dem?

Sen kan man ju också undra varför James och Wades (och andra pojkars) föräldrar lät sina söner sova i samma rum och säng som en vuxen man som inte var deras närmaste familj. Jag hade ju aldrig låtit Elin sova i någon annans rum om vi var iväg på resa, hur berömd han eller hon än var och hur bra det än skulle vara för hennes "karriär". Men det är väl just så som grooming funkar, förövaren har en "inbyggd radar", vilket gör att hen känner av direkt när det är någon som är svag och påverkarbar.... han "groomade" ju hela familjen. Fick dem att känna sig väl omhändertagna och speciella, att de var viktiga för honom...när han vaggat in dem i en falsk säkerhet där alla litade på honom, då började övergreppen. Wade och James beskriver detaljerat vad han gjorde med dem, det vände sig i magen på mig när jag hörde det, stockade sig i halsen och det susade konstigt i öronen på mig. Jag kan inte tänka mig hur jag hade reagerat om det var Elin som berättat att någon gjort så här mot henne... 


Jag var inget fanatiskt fan av MJ, jag tycker om hans musik och håller med alla som säger att han var ett musikaliskt geni, "King of pop", men jag undrar hur det blev så att han aldrig blev fälld de gånger han anklagdes förut? Var det hans väna röst som lurade alla? Eller faktumet att han var så mäktig och hade så mycket pengar att han kunde köpa sig fri från vad som helst?

Jag vet att det heter "innocent until proven guilty" men jag känner inte så... jag vet att något kan vara sant utan att bevis som måste hålla i rätten finns. Jag vet hur det känns när någon går för långt och ingen tror på dig. Så jag står på Wade och James - och alla andra som blivit utsatta för något mot sin vilja - sida.

Så mycket smärta MJ har orsakat tyvärr, nu läser jag i medier om hur hans yngste son har slutat prata efter att dokumentären släppts, hur mycket hat Wade och James får utstå på nätet och deras mammor blir ifrågasatta... Allt för att han var en pedofil....

Just nu undrar jag om någon kommer att ta sitt liv pga detta, jag hoppas innerligt att alla utsatta har profesionell hjälp att ta sig igenom detta...


Jag tycker att man kan skilja på MJ som musiker och som person, hans musik ÄR bra, fortsätt lyssna på den, eller inte, välj själv. Men om jag får säga en sista sak; var lyhörd om någon vill anförtro sig åt dig, förövare är otroligt bra på att lägga skam och skuld på sitt offer för att se till att de inte pratar om det som händer. Jag önskar att vi som människor måste lägga skammen där den hör hemma och INTE tro att någon berättar för att tjäna pengar eller bli berömda. Vem vill bli berömd för att ha blivit misshandlad/utnyttjad eller våldtagen? Ärligt?


Nu ska jag fixa frukost, umgås med min familj och njuta av dagen, huvudvärken har släppt lite och mina axlar sjunkit ner dit de bör vara.

Ha en skön helg!

Av ladivamaria - Tisdag 5 feb 14:34

Ja, så känner jag mig idag.

Totalt värdelös och vansinnigt arg.

Jag fick brev från Universitets och Högskolerådet igår. Jag har längtat efter detta brev, att få visa att jag har en bra utbildning och jag är faktiskt bra på mitt jobb utav en anledning.

Så här står det på det "officiella dokumentet"

   

Utbildningen ger inte behörighet att studera på universitet eller högskola i Sverige.

Jag tappade hakan, mållös, chockad.....

Frågan var inte ens att jag skulle fortsätta studera i Sverige, jag är färdigpluggad! Jag är färdigutbildad!!!

Men inte enligt svenska mått mätt tydligen för i detta jävla land är man aldrig tillräckligt bra, man duger aldrig som man är och man ska alltid göra bättre ifrån sig än vad man redan gjort.

Ingenting är gott nog i Sverge, för oss Svenskar.

Vad fan tror vi att vi är egentligen?

Någon allsmäktig folkras som ingen rår på.

Vi borde kliva av våra höga hästar som vi sitter på, klättra ner från våra pidestaler där vi sitter och tycker att vi är förmer än alla andra.

Att arbeta med människor har att göra med hjärta, själ och passion, att brinna för att hjälpa andra som inte har det lika bra som en själv. Det krävs utbildning till det så att man inte råkar ta livet av någon, men desto längre tid man spenderar i skolbänken med näsan i böcker och i en datorskärm desto mer försvinner den glöden. Man tappar bort varför man började jobba med utsatta människor från första början och ser bara statistik, handlingsplaner, skrift, skrift och mer skrift.

Inget riktigt innehåll eller djup, man missar människan som bör står i centrum och kan bara hänvisa till allt man läst.

Nä fy fan rent ut sagt!

Funderar du på att plugga utomlands? Gör inte det! Eller om du gör det så stanna utomlands, kom inte tillbaka hit och hoppas att du ska bli mottagen med respekt för vad du har kämpat för i flera år.

det ser man ju bara på alla flyktingar som kommer nu, högutbildade läkare, advokater, injengörer....vad får de göra? På sin höjd städa. Och vi undrar varför fler väljer en kriminell väg?

För vi duger aldrig, vi räcker aldrig till, vi är aldrig tillräckligt bra för att passa in någonstans.

 

"Använd utlåtandet när du söker arbete"

Ursäkta mig men vem vill se det??

Ett bevis på hur värdelös min utbildning är, ett bevis på hur jag har slösat bort två år på en utbildning som gör absolut ingenting för mig här.

Ja, idag är jag bitter.

Och besviken, frustrerad, arg och så otroligt ledsen.

Det tänker jag tillåta mig att vara, ett tag till.






Av ladivamaria - Lördag 2 feb 16:20

I måndagsmorse var min kalender tom, jag hade inga jobbpass inbokade och såg fram emot en vecka med dvdmaraton, även om jag såklart hade ångest över att inte ha något jobb inbokat.
Men, saker blir ju sällan som man tänker, jag fick några pass, 43 h på 3 dagar är väl inte så dåligt. Men nu sitter jag trött och sliten i soffan, lite kall och längtar efter ett varmt täcke.
Eftersom jag knappt träffat Elin denna veckan så bestämde jag att ha en mamma/dotter dag idag.
Elin skulle klippas, vi skulle handla mat och godis till ikväll och hon skulle från ny klänning hon kan ha på dagis som INTE har tyllkjol som böljar ut från midjan.
Att handla mat gick smärtfritt, klippning likaså

Men sen skulle vi hitta en ?vardagsklänning?.
Lättare sagt än gjort... 90% av alla klänningar idag är prinsess/partyklänning...
Vi hittade några som var vanliga bomullsklänningar, men min fyraåring blev en tonåring denna veckan när jag inte sett henne så mycket. Hon lade huvudet på sned ett par gånger, rynkade på näsan och sa; hmmm, nej tack, den är för finkig.
Jaha...förlåt, men vad är finkig???
?En klänning man har i fängelse?
Jaha... för att den var svar/vitrandig.... jag försår.
Efter att ha varit på H&M, Lindex, Åhléns och Kappahl återvände vi till H&M och hittade en vändaklänning. Vilken lycka!!

Den vita koftan är från Åhléns, 80kr...
Ibland ska man ha tur.
Nu ska jag börja laga mat, sen blir det mys med tjejerna, Mello börjar ikväll.
Ha en härlig lördagskväll

Av ladivamaria - Söndag 27 jan 07:58

Det är väl typiskt... min gudson har varit på besök från England och såg fram emot snö. det kom lite i mådags, men den försvann ju ganska snabbt. Så igår, dagen efter att han åkt hem, ja då vaknar vi till detta...


 

Härligt kan tyckas, men jag som är en äkta skåning i den bemärkelsen att jag endast gillar snö om jag kan sitta inomhus och titta på den, jag blev mest irriterad eftersom jag var tvungen att åka ut en sväng igår och handla.

Idag ska vi ner till vänner i Kävlinge på brunch kl 10.30, det ska bli jättekul men jag får nog ge mig av lite tidigare än planerat, för att vara på den säkra sidan. Även om motorvägarna blir plogade så kanske det är halt, så ja jag får nog räkna med tjugo minuter längre körtid än vanligt.

Thomas blev inkallad till sitt jobb för att skotta snö kl sju imorse och precis nu så kom plogtraktorn och skottade undan snön utanför vårt hus här i Ausås.

 



Imorgon är det måndag, vardag och jag börjar åter vänta på samtal och mail från arbetsgivare som vill träffa mig eller anställa mig. Det är ganska ångestframkallande om jag ska vara ärlig. Jag är faktiskt rädd, inte bara orolig utan rädd, för att jag ska bli erbjuden ett jobb, tacka ja och sen inse om en månad eller två att jag hatar stället.

Då kommer jag bara att få bita ihop, böja ner huvudet och jobba på. För familjens skull. Jag kan inte hålla på och hoppa runt till olika arbetsplatser längre, dels så gör det familjen stressad och det ser inte bra ut på CV:n.

Jag trodde faktiskt inte att jag någonsin skulle komma att vara i den här situationen med dessa känslorna, jag trodde att jag skulle ha ett större lugn nu när jag är 43 år fyllda. (Herregud 43.....)

Nu; klä på sig, sätta sig i bilen, köra till vänner och få annat att tänka på.


Presentation


Jag har hunnit fylla 40..... Och inser att jag inte är på den "plats" jag trodde och hoppades på när jag var 25. Varken fysiskt eller mentalt. Så jag tänkte ändra på det. Vill Du följa med på min resa?

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ LaDivaMaria med Blogkeen
Följ LaDivaMaria med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se